PSALM 8
UNIVERSUMS STORA SKAPARE
Psa 8:1 För sångmästaren, enligt gittit. En psalm av David. 2 HERRE, vår Herre, hur härligt är inte ditt namn över hela jorden, du som har satt ditt majestät på himlen. 3 Av barns och spädbarns mun har du upprättat en makt för dina ovänners skull till att förgöra fiende och hämnare. 4 När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna som du har skapat, 5 vad är då en människa eftersom du tänker på henne, en människoson eftersom du tar dig an honom? 6 En liten tid lät du honom vara ringare än Gud, med ära och härlighet krönte du honom. 7 Du satte honom till HERRE över dina händers verk, allt har du lagt under hans fötter: 8 får och oxar, liksom vildmarkens djur, 9 himlens fåglar och havets fiskar, allt som rör sig i haven.10 HERRE, vår Herre, hur härligt är inte ditt namn över hela jorden!
Den åttonde psalmen är, utan tvekan, en av pärlorna i Psaltaren. I denna psalm låter David blicken svepa över hela skapelsen: himmel och jord som produkter av Guds hand, och han ser sig själv i centrum av allt. Denna syn baseras på det faktum att han erkänner verkligheten i förhållandet mellan skapelsen och dess Skapare, och eftersom han ser meningen och syftet med allt i miraklet i makrokosmos och mikrokosmos.
Psalmens fokus är Herren som Skapare, men namnen visar också att Han är Förbundets Gud, den Allsmäktige som styr allt. YHWH betyder “JAG ÄR”, Adonai är en mer personlig ungefär som min Herre som jag skall lyda. När David säger “vår Herre” innebär det att Han är Herre över våra liv och vi är Hans tjänare. Återlösaren, Härskaren och Skaparen är samma Gud.
Den moderna ofrälsta människan känner sig vilse i en fientlig värld hon vill alltid erövra området hon leveri. När en sådan människa inte får se och kontrollera saker känner hon sig orolig. Men en återlöst människa finner harmoni med sin omgivning hela skillnaden ligger i vår harmoni med vår Herre och Gud. David beskriver Guds majestät och ära i skapelsen genom att betona Hans Namn, vilket representerar Guds karaktär och hela Hans väsen. Det är denna gudomliga karaktär som genomsyrar skapelsen med liv och skönhet.
Psalmen är därför en trosbekännelse; den är skriven från en segerposition, “för fiendernas skull, för att tysta fienden och hämnaren.”
I de inledande verserna säger David att Gud uppenbarar sitt majestät i rymdens oändlighet, men också i barn och spädbarn på jorden. Davids rymdkoncept är ganska realistiskt och aktuellt. Om den oändlige Guden fyller rymden, då måste rymden vara oändlig, och Gud har satt sin ära över himlarna.
David tittar upp på natthimlen, förstår vi från vers 3. Spurgeon gav psalmen titeln “Astronomens psalm.” Modern rymdutforskning minskar inte på något sätt Guds storhet som David skildrar här. I dag kan vi bara säga: Gud är ännu större än David förstod. Han är universums Skapare.
Jesajas ord är också makalösa:
Jes 40:26 Lyft upp era ögon mot höjden och se: Vem har skapat allt detta? Vem för härskaran däruppe fram i räknade skaror? Genom sin stora makt och sin väldiga kraft nämner han dem alla vid namn - ingen enda uteblir.
Han fortsätter sedan och beskriva sin makalösa makt och storhet
Jes 45:12 Det är jag som har gjort jorden och skapat människorna på den. Det är mina händer som har spänt ut himlen, och hela dess här har jag givit befallning.
Även Job får höra hur Gud styr universum:
Job 38:31 Kan du binda ihop Sjustjärnornas knippe eller lossa Orions band? 32 Kan du på rätt tid föra fram himlens tecken och leda Björninnan och hennes ungar? 33 Förstår du himlens lagar, ordnar du dess välde över jorden?
Aposteln Paulus förklarar: “Ty ända från världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, varit synliga och kunnat uppfattas genom de verk han har gjort.”
Men, lika mycket som Guds majestät uppenbaras i rymdens oändliga storhet, så manifesterar Han sig också i skapelsens oändliga små saker. Guds makt är grundad på atomer och molekyler, på vittnesbördet från barn och spädbarn. Jesus citerar vers 2 för att tysta sina motståndare (präster och skriftlärda) genom att lyfta fram att Gud får lovsång och styrka från barns och spädbarns läppar. Det hebreiska ordet för “lovsång” är Oz och betyder även “styrka” och “majestät”. Det grekiska ordet betyder “en berättelse” – små barn berättar Guds historia. Detta visar barns centrala roll i Guds rike.
Psalm åtta bevisar för oss att det är ett barns verk! Djävulen besegras inte av vad vi gör, utan av vad vi är. Födelsen av Betlehemsbarnet var ett dödligt slag mot Satan, eftersom Jesus var förutom Gud även en människa. David sammanfattar nästan hela psalmen i de två första verserna. Han beskriver att Gud är oändlig, både i det största och i det minsta. I verserna 3–9 säger han samma sak genom att ge en praktisk och profetisk tillämpning av temat.
David står utomhus och blickar in i den molnfria natthimlen. Det är fantastiskt att vi ser sambandet mellan himlakropparna i universum, där vi lever, bäst när det är mörkt. För Abraham var det den tid då Gud tillräknade honom rättfärdighet på grund av hans tro. För David blev det uppenbarelsen av Guds storhet och hans egen litenhet.
David bekänner att universum är verket av Guds fingrar, som om skapelsen var något den Allsmäktige spelade med fingrarna på ett stränginstrument. Guds fingrar nämns vanligtvis i samband med skapelsen; Guds arm symboliserar återlösning, och Gud använder sin hand för att skydda människan. Gud säger till Israel: “Jag ska lösa er med uträckt arm och med mäktiga domar.” Moses säger i sitt avskedsbudskap: “Du som älskar folket; alla de heliga är i din hand.” Och David sjunger i en av psalmerna: “Visa ditt stora kärleksunder, du som med din högra hand räddar dem som tar sin tillflykt till dig från sina fiender.”
Stentavlorna skrevs med Guds finger. Jesus säger att Han driver ut demoner med Guds finger. Allt detta passar in i ramverket för skapelsen, som inte bara består av materiens formning, utan också har en moralisk innebörd. Vi finner enheten mellan dessa två aspekter beskriven i Psalm 19, där David i samma andetag säger: “Himlarna förkunnar Guds härlighet; himlavalvet proklamerar hans händers verk,” och “HERRENS lag är fullkomlig, den ger själen nytt liv. HERRENS vittnesbörd är sanning, den gör den enfaldige vis.”
David måste ha haft ett realistiskt begrepp om universums stora oändlighet, annars kunde han knappast ha sett sig själv som en liten futtig varelse mitt i detta stora. Men det är större för om detta oändligt stora skådespel han tittar på har en skapare då stämmer ju alla hans frågor. Hur oerhört stor denne Gud måste vara och vad är då en så liten prick på jorden som jag själv är. Varför i hela friden skulle Gud bry sig om en sådan liten obetydlig prick i universum kallad människa?
Vers 5 Hebreerbrevet översätts denna fras som: ”Du har gjort honom för en liten tid lägre än änglarna. En kommentar säger att meningen ligger i Davids språkbruk av hebreiskan Mee-Elohim för att uttrycka hans förundran över att Gud kan ta något så lågt som människan och sätta henne på en så hög plats i skapelsen.
Den viktigaste skillnaden mellan Psalm 8 och Hebreerbrevet 2 är att David talar som en människa född i synd. för vilken det är omöjligt att upptäcka människans ursprungliga plats i Guds skapelseordning. För honom är det en häpnadsväckande upptäckt att människan nästan är på samma nivå som änglarna. Författaren till Hebreerbrevet talar däremot som en återlöst människa, för vilken den helige Ande visar att Gud ursprungligen skapade människan som överlägsen änglarna, och att hennes lägre position är tillfällig på grund av syndafallet.
Davids visionära ord: ”Du satte honom till att råda över dina händers verk; allt lade du under hans fötter,” är ännu inte synlig verklighet. Hebreerbrevets författare säger med rätta: ”Ännu ser vi inte att allt är lagt under honom.” Så David profeterar om Jesu Kristi seger i synnerhet, och om den återlösta människans seger i allmänhet. Detta är den stund då Guds söner ska uppenbaras, som hela skapelsen väntar på med spänning. Paulus säger: ”Skapelsen väntar ivrigt på att Guds barn ska uppenbaras.” Psaltarens slutord är samma som i början, men de har fått större djup. De har fått en ny dimension – och den dimensionen är Kristus.
Den siste Adam Jesus Kristus skall stiga ner hit vänner vilken dag det skall bli och bibeln säger att detta är en stor hemlighet.
1 Kor 15:50 Men det säger jag er, bröder, att kött och blod inte kan ärva Guds rike. Inte heller ärver det förgängliga det oförgängliga. 51 Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas, 52 i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas. 53 Ty detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. 54 Men när detta förgängliga har klätts i oförgänglighet och detta dödliga klätts i odödlighet, då skall det ord fullbordas som står skrivet: Döden är uppslukad och segern vunnen.
Janne Ohlin - Göteborg