Nu vill jag gå hela vägen tillbaka till 1987 eftersom det cirkulerar en video på nätet med ett tal av president Trump. Kvaliteten är inte den bästa eftersom kamerorna inte var så bra då min Iphone idag är bättre än en kamera för hundra tusen dollar var 1987. Men även om bilden är dålig hör man tydligt vad han säger. Det låter som att han planerade att göra exakt det han gör i Iran just nu. Lyssna här.
Trump säger i videon att han är trött på att se sitt land bli bestulet. Enligt honom är Iran den verkliga boven. Han frågar varför vi inte kan gå in och ta över en del av deras olja längs havet. På frågan om det skulle innebära krig svarar han att man får krig genom att vara svag. Han menar att nästa gång Iran attackerar bör vi gå in och ta en av deras stora oljeanläggningar och behålla den för att få tillbaka det vi förlorat.
Det var alltså president Trump 1987 som pratade om exakt det han gör just nu. Det motbevisar påståendet att han skulle ha blivit indragen i det här kriget av Netanyahu mot sin vilja. Han har haft samma position i över 40 år.
Det för oss till idag. President Trump säger samma saker nu att vi borde ta deras olja och behålla den. Det skulle vara intressant att se och jag är inte nödvändigtvis emot det. Låt oss lyssna på när han talade på Air Force One igår om kriget och förhandlingar. Han säger att de har förstört många mål och att de förhandlar både direkt och indirekt. Iranierna ska ha gått med på att släppa igenom fartyg som ett tecken på respekt 20 oljefartyg genom Hormuzsundet med start imorgon bitti.
Trump säger alltså att det iranska revolutionsgardet har gått med på detta. Först åtta båtar, sedan två till och nu totalt 20 fartyg. Jag tyckte att något kändes fel så jag undersökte saken. Det som faktiskt hände var att Pakistan kontaktade Iran och sa att de inte fick stoppa deras fartyg. Om de gjorde det skulle Pakistans militär gå in i striden mot Iran. Iran svarade då att eftersom Pakistan inte är helt allierade med USA, så får deras fartyg passera under beskydd av den pakistanska flottan. Jag har svårt att se hur det är en gest av respekt för president Trump, särskilt med tanke på allt iranierna fortfarande säger om honom. De är inte respektfulla och de fortsätter att avfyra drönare och missiler mot amerikanska baser och Israel.
Dessa två saker stämmer inte riktigt överens. Det är bra att viss olja kommer igenom, och Scott Bessent skickades ut i nyhetsprogrammen i söndags för att lugna allmänheten och säga att allt går bra. Han menar att USA så småningom kommer att återta kontrollen över sunden.
President Trump har gjort många bra val till sitt kabinett, men Scott Bessent var inte ett av dem. Han framstår som en ren propagandist. Jag förstår vad Trump försöker göra han vill lugna marknaderna och förhindra att oljepriset rusar på grund av osäkerheten i Hormuzsundet. Om han sa att sundet var helt stängt skulle priserna explodera. Så de gör vad de kan för att lugna marknaden, och även om det är propaganda så har det önskad effekt.
Men vad händer egentligen i Hormuzsundet? Folk i området som åker ut med båtar visar att väldigt få fartyg passerar. De 20 fartygen Trump nämnde går inte igenom på en gång, utan det handlar om två om dagen i tio dagar. Och alla ska till Pakistan. Det tillför lite olja till marknaden, men om man räknar på det är det inte mycket. Dessa tankfartyg är inte de allra största, de tar kanske sju hundra tusen fat var. Det blir totalt omkring 20 miljoner fat på 20 dagar. Det motsvarar ungefär vad som passerade under en enda dag innan kriget började. Att få en extra dagsranson utspridd över 20 dagar kommer inte få priserna att rasa, men det är i alla fall något. Och just nu är något allt vi har.USA och Israel har nu genomfört omkring 17 000 attacker inne i Iran. Vi har nått en punkt där B-52-bombplan flyger över landet regelbundet. Dessa plan flyger inte dit för att släppa en enstaka bomb, utan de kan släppa tonvis med bomber vid varje passage. De 17 000 attackerna börjar få en mycket allvarlig effekt. Israelerna har tagit ledningen när det gäller att slå till mot mål kopplade till regimen.
Jag har en video här som visar en amerikansk attack mot en underjordisk missilanläggning. Man kan se hur de rullar ut en missil, och bara en timme senare ser man efterdyningarna när USA har fått anläggningen att rasa samman. Om man tittar på storleken på missilen så ser man att det inte är en vanlig lastbil som kör ut den, utan snarare ett fordon med 80 hjul. Rökmolnet till höger visar hur platsen kollapsar efter att missilen avfyrats. Vi fortsätter att hitta dem och slå ut dem.
Jag såg bilder från israeliska styrkor där en bulldozer försökte rensa en av dessa ingångar som rasat, men bulldozern träffades direkt av en missil. Det finns ungefär 17 sådana här missilstäder runt om i Iran. De har många ingångar, och även om vi får dem att rasa kan de ibland bara skotta undan jorden och fortsätta avfyra missiler. Därför måste vi träffa dem om och om igen, vilket ger resultat.
Nästa video från den israeliska militären visar attacker mot ett universitet. Man kan undra varför de angriper ett universitet, men sanningen är att det är ett högkvarter för det iranska revolutionsgardet, IRGC. Där finns center för fysik och kemi samt vindtunnlar som används för att utveckla vapen. De kallar det ett universitet, men i själva verket är det en gömd militärbas.
Iranierna har hotat med att förstöra universitet i regionen som hämnd. Det finns amerikanska universitet i nästan alla Gulfstater, som Qatar, Bahrain och Kuwait. Min svärdotter berättade idag att man har ställt in lektionerna på det amerikanska universitetet i Armenien, som gränsar till Iran. Det finns ingen specifik information om en förestående attack, men man gör det för säkerhets skull och flyttar undervisningen online.
Som jag nämnt tidigare hotar Iran med förödande attacker mot Gulfstaterna. Vi har pratat om de sårbara anläggningarna för avsaltning av havsvatten som dessa länder är helt beroende av för sitt dricksvatten. Om de förstörs står hundra miljoner människor utan vatten, vilket är katastrofalt i Mellanöstern. Iran har redan avfyrat tusentals drönare och missiler mot sina grannar, och många har träffat civil infrastruktur som hotell, kontor, bostadshus, skolor och flygplatser.
President Trump har sagt att om iranierna inte kommer till förhandlingsbordet före den 6 april, kommer vi att förstöra hela Irans kapacitet för elproduktion. Igår skedde en attack, förmodligen av israeliska styrkor, som gjorde miljontals människor i Iran strömlösa under flera timmar. Det är oklart om de siktade på själva elnätet eller något i närheten, men Irans elnät är mycket bräckligt. Teheran blev mörkt under en tid i natt.
Vissa kritiker menar att det vore ett krigsbrott att attackera elnätet eftersom det drabbar civilbefolkningen. De jämför det med Rysslands attacker mot Ukrainas elnät under vintern för att frysa ihjäl folk. Men ur ett moraliskt perspektiv är det en stor skillnad. Rysslands uttalade mål var att orsaka civilt lidande. I Iran kontrollerar revolutionsgardet i princip allt, inklusive elnätet. De tjänar pengar på det som de sedan använder för att finansiera sin terror. De använder elektriciteten för att bomba oskyldiga människor. Att slå mot elnätet för att försämra gardets förmåga är därför inte moraliskt samma sak som det Ryssland gör i Ukraina.
Igår samlades tiotusentals iranier i Washington DC för att visa sitt stöd för kriget mot regimen i sitt eget land. Det är något man sällan ser. De marscherade med flaggor och tackade president Trump. Det var lite ironiskt att se anti-krigsdemonstranter som försökte protestera, varpå iranierna gick fram till dem och frågade varför de försvarade en terroristregim. Demonstranterna blev helt svarslösa. Under de senaste 24 timmarna har israeliska styrkor träffat över 140 mål inne i Iran.
De har förstört en fabrik för ballistiska missilkomponenter i Teheran. De slog även ut en anläggning för drönarmotorer och forskning inom luftförsvar. På så sätt försämrar de snabbt Irans förmåga att någonsin bygga upp sina krafter igen och hota världen. Oavsett hur många missiler och drönare de har kvar, så är det förmodligen allt de kommer att ha under överskådlig tid. Man förstör anläggningar som tagit åratal och miljarder dollar att bygga upp. Pengar som kunde ha använts till elnätet eller vattensystemet, men som istället lades på att hota grannländer. Det kommer dröja länge innan detta kan återuppbyggas.
Samtidigt hjälper Ryssland numera Iran i hög grad, särskilt med måldata för att rikta attacker mot amerikanska trupper. Luke Coffee från Heritage Foundation menar att det vore naivt att tro något annat. Ryssland har sedan 1999 tagit varje chans att undergräva USA:s intressen, oavsett om det är i Europa, Arktis, Afghanistan eller genom valpåverkan. Enligt Coffee ser Ryssland alla dessa konflikter som sammanlänkade, medan USA ofta gör misstaget att se dem som separata händelser. Ryssland tar med sig sina marker från Ukraina och Arktis till förhandlingsbordet i Iran, medan vi bara fokuserar på Mellanöstern.
Vissa undrar om Iran bara kan få nya missiler från Ryssland eller Kina om deras egna förstörs. Hittills har dessa länder främst skickat delar så att Iran själva kan bygga sina vapen. Frågan är om Ryssland och Kina vill fortsätta skicka färdiga vapen om den iranska regeringen är helt knäckt och saknar pengar, särskilt som Rysslands egen budget är hårt pressad.
Det är märkligt att president Trump är så mjuk mot Ryssland, även när vi vet att de riktar in sig på amerikanska trupper. Jag tror inte på konspirationsteorier som Rysslandgate, men man måste ändå fundera på om ryssarna har något hake på honom från hans tid som affärsman. Det är ren spekulation, men det är svårt att förklara hans inställning annars. Vi vet till exempel att rysk underrättelsetjänst runt 2020 betalade afghanska krigare för varje amerikansk soldat de dödade. Ryssland ser sig själva i krig med USA, men vi agerar som om så inte är fallet.
Se bara på vad som hände vid Kuba nyligen. En rysk oljetanker var på väg dit för att bryta den amerikanska blockaden. Blockaden har varit effektiv och skapat press på den kommunistiska regimen, med protester på gatorna som följd. President Trump har sagt att Kuba står näst på tur, men när tankfartyget väl kom fram ändrade han sig och lät det passera. Ryssland kunde därmed leverera 700 000 fat olja och lätta på trycket. Det är obegripligt varför man har en blockad om man sedan låter sådant ske.
När det gäller målsökning hjälper ryssarna definitivt Iran att pricka israeliska och amerikanska baser. Deras attacker har gått från att vara slumpmässiga till att träffa strategiskt viktiga mål. Igår träffades en kemisk fabrik i Negevöknen i södra Israel. Bilderna visar stora skador och en kraftig brand. Anläggningen ligger tolv kilometer söder om Beersheba och placerades där just för att hålla farlig industri borta från befolkningen. Det är ett enormt område med nästan 50 olika fabriker som tillverkar allt från läkemedel till bekämpningsmedel. Attacken träffade en fabrik för bekämpningsmedel, och även om det fanns oro för giftig rök har branden begränsats och resten av anläggningen är öppen igen.
Det skedde även en attack mot en oljeterminal i Haifa igår. Även där var precisionen ovanligt hög. Branden som uppstod verkar dock inte ha orsakat total förstörelse av tanken, då betongskyddet runt omkring verkar ha hållit. Det kan ha varit en del av en klustervapenammunition, vilket skulle innebära att de inte nödvändigtvis siktade på just den specifika tanken. Klustervapen sprider ut sig över stora områden och kan täcka en radie på åtta kilometer.
En internationell granskning slog igår fast att Iran begår krigsbrott genom att använda dessa klustervapen mot Israel, eftersom de inte kan siktas med precision och ofta träffar civila områden. Iran svarade, föga förvånande, med att förneka att de ens använder sådana vapen. Detta trots att det finns mängder av videobevis på både inslag och nedskjutna projektiler som visar exakt vad det handlar om.
Det är helt obegripligt för mig att de bara går ut och säger vad som helst och förväntar sig att någon ska tro på det skräpet. Men vad händer om vi når den sjätte april och det visar sig att Iran inte vill förhandla, eller inte har gjort det i god tro? Om de synar president Trumps kort, och det visar sig att det inte är en bluff? Då står vi inför valet att antingen förstöra deras elnät eller låta bli. Om vi låter bli ser Trump svag ut, men om vi gör det, tjänar det verkligen våra intressen?
Jag nämnde tidigare att det finns en moralisk rättfärdigande eftersom elnätet kontrolleras av militären, men det finns ett strategiskt problem. Om Iran kollapsar helt och hållet kan vi få något som är ännu värre än dagens regim: total anarki och en fallen stat. Vi behöver bara titta på grannlandet Syrien för att se hur det kan se ut. När Syrien kollapsade orsakade det en av de största massmigrationerna sedan andra världskriget, där hälften av befolkningen tvingades på flykt.
Om bara 25 procent av Irans befolkning på 90 miljoner människor skulle fly på grund av brist på el och vatten, pratar vi om över 22 miljoner människor. Vart ska de ta vägen? Armenien, med sina två och en halv miljon invånare, skulle översvämmas tio gånger om. Turkiet bygger redan murar mot Iran för att förhindra invandring, och om miljontals människor ändå tar sig igenom kommer Turkiet sannolikt att använda migranterna som ett vapen mot Europa, precis som de gjort förut.
Grannländerna i viken eller Pakistan är inte heller särskilt pigga på att ta emot dessa flyktingar. Slutresultatet av en total kollaps kan alltså bli värre än det vi startade med, även med hotet om kärnvapen inräknat. Det skulle bli den största massmigrationen i modern tid, större än Venezuela, Ukraina och Syrien tillsammans. Ingen är förberedd på det. Det som oroar mig är om en framtida amerikansk president skulle öppna gränserna helt för denna våg. Även om jag personligen uppskattar det iranska folket, är det just detta scenario vi försöker undvika.
Det finns därför starka skäl att fullfölja striden tills vi kan installera en ny ledning som faktiskt kan ta kontroll. Utrikesminister Marco Rubio har talat om att det vore goda nyheter för hela världen om nya människor med en rimligare vision tog över, men vi måste vara beredda på att så inte sker. Just nu har vi slagit ut de högsta ledarna och deras ersättare, så vi har att göra med vad man kan kalla tredjelaget. Enligt Trump är dessa personer mer villiga att prata. Det är förståeligt om man just sett sina chefer bli eliminerade och själv vill leva tillräckligt länge för att se sina barnbarn växa upp.
Om vi kan förhandla fram en lösning där ledningen tvingas till lydnad, likt det som skedde i Venezuela, så vore det en tänkbar väg ut ur konflikten. Men Rubio poängterar att vi måste vara redo om de vägrar. Det iranska parlamentet har nyligen antagit en lag som hävdar att Hormuzsundet tillhör dem helt och hållet och att de ska ta ut avgifter där, precis som i Suezkanalen. Det kommer aldrig att tillåtas.
Det finns fortfarande en risk att USA måste sätta in marktrupper. Trump har nämnt möjligheten att skicka in marinsoldater för att säkra anrikat uran. Det skulle vara en extremt farlig och komplex operation som kräver omfattande planering. Min gissning är att det dröjer minst tio dagar till två veckor innan vi ser några marktrupper röra på sig, om det nu blir aktuellt.
Jag vet av egen erfarenhet från min tid i armén hur lång tid sådana här uppdrag tar att förbereda. Under det första Gulfkriget, när irakierna hade omringat den amerikanska ambassaden i Kuwait, var min enhet uttagen för att rädda amerikanerna där inne. Planen var att Navy Seals skulle komma sjövägen och vi i Rangers via helikopter för att säkra området. Sådana insatser kräver precision och noggrann träning innan de kan genomföras.
De sa att irakierna hade fyra eller fem bataljoner med trupper i området som kunde anfalla oss, och vi kom in med ungefär två plutoner. Det hade blivit en rejäl strid. Men planen var att vi skulle gå in och inta blockerande positioner runt ambassaden. Sedan skulle Delta Force komma in med en annan helikopter, landa vid ambassaden, få ut alla människor till helikoptern och lämna platsen. Därefter skulle vi också dra oss ur. Det var en ganska enkel plan.
Vid det sista skarpa övningsmomentet på Fort Bragg, där Colin Powell kom för att titta på oss, tog det bokstavligen sex minuter att genomföra hela uppdraget. Uppdraget godkändes, vi placerades på flygplan och skickades mot regionen. Men vi genomförde aldrig uppdraget. Jag vet inte om ryktet läckte ut att vi var på väg, vilket skulle ha startat kriget tidigare än det faktiskt gjorde, men irakierna beslutade sig för att bara låta amerikanerna på ambassaden gå. Så vi slapp genomföra uppdraget.
Mängden träning för det enda uppdraget tog veckor av heltidsträning. Vi började med modeller och hade sedan en kopia av hela ambassaden i plywood. Sedan åkte vi till Florida och övade anfall från ett hangarfartyg mot kusten, precis som vi skulle ha gjort där borta. Man övar om och om igen, steg för steg. Det tar tid. Därför tror jag att det blir mer sannolikt för varje dag att vi kommer att få se någon form av markinvasion i Iran, oavsett om det handlar om att ta över Khargön, säkra uranet eller något annat. Min gissning är att det sker om en vecka eller två.
Teheran och Karaj var båda mörklagda igår. Internationella atomenergiorganet meddelade att tungvattenanläggningen i Khondab har gjorts obrukbar. Den fungerar inte alls längre och kan förmodligen inte repareras utan måste byggas upp från grunden. Israelerna har bombat sönder stället fullständigt. Den anläggningen är nödvändig om Iran någonsin skulle försöka skaffa en atombomb, men nu är den borta.
Den globala energimarknaden känner fortfarande av läget. Oljepriset för råolja ligger nu över 100 dollar per fat. Naturgas har förblivit ganska stabilt, men Iran är mycket aggressivt. De har till exempel slagit mot Kurdistan över 400 gånger och mot Förenade Arabemiraten mer än 2 000 gånger.
Om vi tittar på kartan ser vi rörledningen från Habshan till Fujairah. Den går tvärs över området och är en av flera ledningar. Saudierna har ledningar som går hela vägen till Jidda och som nu pumpar omkring sju miljoner fat om dagen. Ledningen mellan Habshan och Fujairah pumpar två till tre miljoner fat. De gör vad de kan för att arbeta runt stängningen av Hormuzsundet, men hittills har de inte kunnat få ut tillräckligt för att verkligen påverka marknaderna. Iranierna har dessutom attackerat just den här rörledningen flera gånger för att försöka stänga ner den. Som jag förstår det fungerar den fortfarande, men de har tvingats göra akuta reparationer mer än en gång.
/ Janne
