Turkey Turns AGAINST Israel? What Scripture Says Is Coming | Rosenberg Report
SVENSK TEXT
Alla nyheter på ett ställe Elvor & Janne.se
TURKIETS HOT OCH BIBELNS PROFETIOR
Är det som händer med Turkiet och deras hot mot Israel profetiskt eller bara illa? Detta är Joel Rosenberg i Jerusalem med ett exklusivt inslag för Rosenberg Report.
Detta är ett intressant ämne för mig: Turkiet, Israel och Bibelns profetior. Jag vill börja med en liknelse. Mellanöstern är galet. Det är som att spela spelet Whack-a-Mole på piren i New Jersey eller på andra ställen. Om du har spelat det förut så är det i grunden en maskin framför dig med en mängd hål och du har en slags gummiklubba. En mullvad dyker upp ur ett hål och du vet inte vilket hål det blir. Du slår till den och i samma ögonblick som du slår till den dyker en annan upp och så vidare. Om du träffar många får du mycket poäng.
Mellanöstern liknar i hög grad detta spel nu för tiden. Vad menar jag med det? Irak dök upp under Saddam Hussein och var ett hot mot USA, saudierna, Kuwait, Israel och alla andra. USA slog till Irak. Men när Irak väl var nerslaget dök Iran upp. Efter år av förhandlingar gav Trump till slut upp förhandlingarna och slog till Iran. Trump fortsätter att slå och Israel slår fortfarande mot Iran i det stora hela. Men när Iran har slagits ner, vem dyker upp då? Turkiet.
ESAKIELS PROFETIA OCH ALLIANSEN MOT ISRAEL
En av de intressanta sakerna är att Bibelns profetior indikerar att Turkiet kommer att bli en nyckelspelare och en farlig aktör i de sista dagarna. Bibelns profetior i Esekiel kapitel 38 och 39, det som kallas kriget om Gog och Magog, visar att i de sista dagarna, efter att Israel har återfötts som land, när judar strömmar tillbaka till landet, när judar genom Guds nåd får öknen att blomma och återuppbygger de gamla ruinerna — vilket allt har skett under de senaste hundra åren eller så — vad kommer att hända då? När allt detta sker och Israel blir alltmer lugnt och säkert, kommer Ryssland att bilda en allians med Iran och Turkiet samt en grupp andra länder. De kommer att omringa och anfalla Israel just när Israels folk känner att de slutligen lever i trygghet i landet.
Jag tror inte att någon israel i dag skulle säga att vi känner att vi lever i trygghet. Men vad som har hänt sedan den sjunde oktober är att USA och Israel, men främst Israel, har anfallit och segrat mot varje fiende vi har, varje fiende som bokstavligen och fysiskt anfaller oss. Vi har kämpat tillbaka och Hamas har nästan decimerats. Det är inte över. Men Israel kontrollerar nu sjuttio procent av Gaza och Hamas stridande befinner sig i stort sett i tunnlar. Har de avväpnats ännu? Nej. Sätter Trump stor press? Sätter fredsrådet stor press på dem? Ja. Mer kan hända, men just nu kan Hamas inte göra mot Israel vad de gjorde den sjunde oktober för tre år sedan. De är kraftigt försvagade. Deras ledare är döda. Hizbollahs ledare är döda, precis som Hamas ledare är döda.
FÖRÄNDRINGAR I REGIONEN
Mycket av Hizbollahs militära styrka i Libanon har krossats och decimerats. Hizbollahs robotstyrka har i huvudsak förstörts och Libanons befolkning reser sig. Libanons president Joseph Aoun säger att de vill ha bort Iran och Hizbollah och allt deras inflytande från landet. De vill sluta fred med Israel, och hindret är Iran och Hizbollah. Hittills har Israel och Libanon haft fem samtalsrundor om fred. När jag har talat med högt uppsatta israeliska och amerikanska tjänstemän är de uppmuntrade av hur mycket vi rör oss mot ett faktiskt fredsavtal av Abraham-avtalstyp mellan Libanon och Israel.
Samtidigt har större delen av Irans militär förstörts. Flygvapnet är förstört, marinen är förstörd, det mesta av kärnenergiprogrammet är förstört och det mesta av robotförsvars- och robotprogrammet är förstört. I stället för att underteckna ett alltför givmilt avtal med Iran kämpar president Trump mot Iran igen. Sammantaget är detta goda saker.
Israel har samtidigt systematiskt gripit eller vid behov dödat terrorister i Judeen och Samarien, det som världen kallar Västbanken. Vi ser alltså hur Israel systematiskt, i vissa fall med amerikansk hjälp och i alla fall med amerikanskt grönt ljus, monterar ned, förstör och försvagar Israels omedelbara grannar och fiender.
Detta stämmer överens med profetian som säger att vi så småningom kommer att leva i trygghet i denna region. Vi kommer att känna oss trygga. Det betyder inte att det inte finns fiender, det betyder att vi känner oss trygga under överskådlig framtid. Jag tror att vi rör oss mot det. Före den sjunde oktober kände vi oss trygga, men det var vi inte. Nu, nästan tre år efter den sjunde oktober, har vi kommit en lång väg. Vi känner oss inte trygga, men jag tror att vi faktiskt är tryggare än vi var.
TURKIETS ROLL OCH ERDOGANS AMBITIONER
Var hamnar vi då? Iran är en rykande ruin. Det är inte helt neutraliserat ännu, och vi behöver be att president Trump slutför arbetet där. Men i takt med att Irans offensiva militära förmåga i huvudsak har förstörts, vad händer då? Turkiet börjar framträda som nästa allvarliga hot mot Israel.
Varför säger jag det? Turkiets president Erdogan, hans utrikesminister och hans högsta ledning uttalar förskräckliga hot mot Israel och mot den judiska staten. Under de senaste åren har Turkiets president Recep Tayyip Erdogan och hans ledarstab hotat att invadera Israel, att sända den turkiska militären för att skydda palestinierna i Gaza från vad de kallar folkmord. Det är inte folkmord, men det är vad de säger. Turkiet säger att de ska invadera Israel, skydda palestinierna och ta över Jerusalem samt Tempelberget. Det är hvad det turkiska ledarskapet har sagt.
Det turkiska ledarskapet har kallat Israels premiärminister Benjamin Netanyahu för nazist och en Hitlerliknande fascist som uppsåtligen och ivrigt begår folkmord på palestinierna. Språket som kommer från Ankara, Turkiets moderna huvudstad, är inte gott. Det låter mycket som iransk retorik, som al-Qaida-retorik och som IS-retorik. Turkiets president Recep Erdogan ser sig själv som den nye sultanen.
Kom ihåg att Turkiet var centrum och makten i Osmanska riket, som under cirka nio århundraden kontrollerade hela Mellanöstern som ett kalifat och ett islamiskt kungadöme som var omöjligt att genomtränga för både öst och väst. Varken kristenheten eller judendomen kunde genomtränga eller förstöra det, förrän under första världskriget när Osmanska riket föll. Mustafa Kemal Atatürk, den nya turkiska nationens fader, skapade då ett måttfullt, fredligt, västvänligt och amerikavänligt land som till och med slöt fred med Israel efter att Israel återföddes som land år 1948. Det är mycket intressant.
Recep Erdogan är dock själv en radikal islamist. Han tar Turkiet i fel riktning. Han vill bli den nye ledaren för radikal sunniislamism. Han ser att den radikala och apokalyptiska shiaislamismen i Iran förstörs, försvagas och avväpnas. Erdogan anser att han är placerad för att bli den nye sultanen, den nye radikale islamisten i den sunnitiska världen. Kom ihåg att åttio procent av islam är sunni. Jag säger inte att åttio procent av islam är radikalt, utan att åttio procent är sunni och ungefär tjugo procent är shia. Recep Erdogan ser sig själv som den nya framväxande ledaren för radikal sunniislamism, hemvist för Muslimska brödraskapet, Hamas, al-Qaida och IS.
EN FÖRHÖJD SVÅRIGHET OCH FRAMTIDA SCENARIER
Formellt är Erdogan medlem i Nato, men han agerar inte som en Nato-allierad. När han hotar att anfalla, invadera och erövra Israel och Jerusalem låter det som en sultan från Osmanska riket, inte som en Nato-allierad, inte som en amerikansk allierad och inte som en vän av fred och säkerhet.
Dessa förändrade geopolitiska händelser och den ändrade synen hos ledarskapet i Turkiet är anmärkningsvärda. Du behöver uppmärksamma detta. Vad vi ser är att Irak är en rykande ruin och inget hot just nu. I Bibelns profetior, i Uppenbarelseboken, stiger Irak, Babylonien, fram som den främsta och värsta fienden till Israel, Jerusalem, kristna, judar och freden i hela världen. Men vi är inte där ännu. Irak är just nu i en svårighet.
Iran har varit det huvudsakliga hotet mot kristenheten och judendomen i Mellanöstern, mot Israel, mot amerikanska intressen och till och med mot arabiska sunniintressen under de senaste fyrtiosju åren, men de befinner sig i en svårighet just nu. Det är inte över, men vi närmar oss slutet. Vi närmar oss en punkt där Iran kommer att vara i en svårighet men inte utgöra något hot mot USA, Israel eller den sunniarabiska världen.
Vem återstår då? Det lämnar Turkiet. De är inte araber, turkiska är inte en arabisk ras och de talar inte arabiska, men Recep Erdogan är radikal islamist. När du väger samman det faktum att Turkiet under Erdogan inte känner att det har någon konkurrens, att Turkiet är ett stort land och en civilisation, samt att Turkiet har den största militären i hela Europa — den näst största armén i hela Nato efter USA, betydligt större än någon militär i Nato i Europa. Ukraina har förvisso en stor och effektiv militär som kämpar mot Ryssland just nu, men Ukraina är inte med i Nato.
När man ser till att Turkiet är så stort, att Erdogan uttrycker sådana hot mot Israel och Jerusalem, att de har denna enorma militär och att allt detta stämmer överens med Bibelns profetior, då väcker det oro.
Jag vill vara tydlig med att jag inte är säker på att vi är vid den tidpunkt då Gog och Magog kommer att spelas ut. Det finns två scenarier.
Det första scenariot är att allt detta utgör en svårighet, men att Ryssland, Iran, Turkiet och andra länder ganska snart bildar en allians och gör ett drag mot Israel. Om vi är så nära kommer vi att få se fler händelser under de kommande månaderna och åren som leder oss snabbare än de flesta tror till Gog och Magog i Esekiel kapitel 38 och 39.
Det andra scenariot, som jag finner mer sannolikt även om jag inte kan vara helt definitiv, är att Israel om ett år framstår som tryggt, säkert, alltmer fredligt och alltmer välmående. Jag kan se framför mig hur Iran vid slutet av Trumps administration om två och ett halvt år har neutraliserats som militär maktfaktor i Mellanöstern. Iran neutraliserat, Hizbollah neutraliserat, Hamas neutraliserat, huthierna neutraliserade. Al-Qaida och IS är inga reella eller existentiella hot. Jag kan se framför mig att saudierna sluter fred med Israel, att Libanon sluter fred med Israel och även andra länder. Jag kan se det hända under de kommande två, tre, fyra eller fem åren, och vi kan få en period där israeler känner att vi lever i trygghet i landet.
Jag kan också se framför mig att situationen i Ukraina når sitt slut genom en förhandlingslösning. Ryssland backar undan, börjar rusta om, slickar sina sår och förbereder sig för nästa kamp. Iran blir lugnt och utgör inget omedelbart hot, men börjar slicka sina sår och samla sig i tysthet inför en framtida kamp. Den största militären i Europa, Turkiet, kan röra sig mot Ryssland och Iran och bygga en allians i tysthet och i stadig takt.
Jag är inte övertygad om att vi är där ännu, jag kan inte utesluta det, men detta är de trendlinjer jag iakttar och som du också bör hålla ögonen på.
Turkiet spelar en roll i Bibelns profetior. Det är den nation som i antiken var känd som Gomer. Läs Esekiel kapitel 38 så ser du att Gomer är ett av de länder som bildar en allians med Gog och Magog, Ryssland och Persien — det antika namnet på det land vi i dag känner som Iran.
Recep Erdogan i Turkiet är ett stort hot. Inte ett omedelbart hot, det hoppas jag inte, men ett framväxande hot. Erdogan är mycket nöjd med att Irak befinner sig i en svårighet och är tyst, samt att Iran befinner sig i en svårighet och blir allt tystare och ödmjukat. Just nu har Recep Erdogan handlingsutrymme som ett nytt radikalt islamistiskt hot mot Israel och mot Israels trygghet och säkerhet.
Vart detta leder får vi fortsatt hålla ögonen på. Från Jerusalem är detta Joel Rosenberg med ett exklusivt inslag för Rosenberg Report.
