Två länder i Mellanöstern gjorde precis något som skulle kunna förändra regionen för alltid. Den största nyheten är inte vad de gjorde. Det är vad deras handlingar kan berätta för oss om vart Mellanöstern är på väg härnäst. De geopolitiska konsekvenserna är enorma. För de av oss som studerar bibliska profetior borde detta inte komma som en överraskning. Denna händelse är enorm. Så fort jag såg den här artikeln visste jag att jag var tvungen att informera er om vad den faktiskt betyder. Jag vill helt enkelt understryka detta när jag läser den här artikeln för er. Den är mycket kort men de frågor som den representerar är högst betydande. Jag kommer att förklara allt för er och jag kommer att visa er varför detta är en mycket större sak än bara titeln på själva artikeln.
Artikeln säger att Bahrain och Kuwait enligt uppgift genomförde hemliga flyganfall i Iran. Det i sig självt är ofattbart stort. Om man bara läser den artikeln och vet att den representerar sanningen på ett eller annat sätt så är saken avgjord. Det här är en ofantligt stor händelse. Artikeln är daterad den tjugofjärde juli. Det har gått några dagar sedan detta publicerades men den här händelsen kommer att ha konsekvenser som sträcker sig flera år framåt i tiden.
Den säger att Bahrain och Kuwait i hemlighet attackerade militära mål inne i Iran tidigare denna månad, enligt vad The Wall Street Journal rapporterade i fredags. Även med tanke på att det existerar falska nyheter är det oerhört viktigt att vi diskuterar detta, om ens en liten del av detta visar sig vara sant. Monarkierna vid Persiska viken genomförde flyganfall mot iranska lagringsdepåer för drönare och missiler tillsammans med andra mål. Detta efter att ha utsatts för månader av iranska missilattacker och drönarattacker sedan kriget började i slutet av februari. Attackerna markerar första gången som de två länderna genomför offensiva operationer inne i den islamiska republiken. Det följer på en liknande omgång av icke erkända attacker som genomfördes av Saudiarabien och Förenade Arabemiraten tidigare under kriget.
När vi såg Saudiarabien göra detta och särskilt Förenade Arabemiraten, skedde dessa attacker samtidigt som den israeliska försvarsmakten kom in i ett specifikt område i Förenade Arabemiraten för att bemanna luftvärnssystemet Iron Dome. Förenade Arabemiraten ska enligt uppgift ha försett Bahrain och Kuwait med underrättelser om måltavlor och gett defensivt flygunderstöd för attackerna. Arabländer som är allierade med USA har varit måltavla för den stora majoriteten av Irans missilattacker och drönarattacker sedan kriget började. Iran hävdar ofta att man riktar in sig på amerikanska missilbaser i dessa länder men deras attacker har även drabbat civil infrastruktur, inklusive ett statsägt oljeraffinaderi i Bahrain samt kuwaitiska kraftverk och avsaltningsanläggningar.
Det finns ett citat från Jason Brodsky som är policychef på organisationen United Against Nuclear Iran. Han säger att förlusten av avskräckning för Iran, med attacker på iransk mark som numera har blivit det nya normala, verkligen har varit något att bevittna. Ett annat citat kommer från en krönikör på Washington Examiner. Citatet är enkelt och lyder att vederbörande inte kan förstå att dessa arabländer utkäpar Israels krig.
Det finns otroligt mycket att säga om detta. En av de saker jag vill tala om omedelbart är det faktum att Kuwait faktiskt förnekar detta helt öppet. De säger att de inte gjorde det. Detta är helt väntat och vi förväntar oss att de förnekar detta. Inledningsvis är det viktigt för deras egna syften att de gör det. De måste förneka det av många olika skäl. Vi har sett det här mönstret tidigare men informationen här bedöms som ganska trovärdig. Om de förnekar det är det min skyldighet att berätta för er att de faktiskt har uttalat ett förnekande.
Jag inser att den här historien låter nästan otrolig. Många människor som förstår geopolitiken i Mellanöstern skulle titta på detta och säga att det är omöjligt och att det känns påhittat. Om dessa rapporter stämmer bevittnar vi dock bokstavligen något som hade varit nästan otänkbart för bara några år sedan. Det hade varit otänkbart i början av detta år. Det här handlar egentligen inte om Bahrain och Kuwait. Det handlar i själva verket mycket mer om vad deras handlingar avslöjar. De berättar för oss att något mycket större håller på att hända i Mellanöstern. Det är det som är viktigt, särskilt för dem av oss som studerar bibliska profetior.
Det första vi måste veta om detta är att Iran håller på att förlora förmågan att styra genom rädsla. I årtionden har Iran byggt sin utrikespolitik kring skrämsel. De gör det genom sina ombud och genom en lång rad olika metoder. Regimen behövde inte invadera varje land omkring sig. Allt de behövde göra var att klargöra för alla att om de korsade Irans väg skulle de få uppleva outhärdliga konsekvenser. Iran hade uppenbarligen förmågan att utkräva sådana konsekvenser.
Den strategin fungerade under nästan femtio år. Länder lärde sig att anpassa sig i stället för att konfrontera, även när en konfrontation var det absolut moraliskt riktiga att göra. I dag bevittnar vi något helt annat. Israel har upprepade gånger angripit iranska tillgångar. USA har gång på gång visat en öppen vilja att agera. Nu tyder rapporter på att arabländerna vid Persiska viken till och med kan vara villiga att delta direkt. Oavsett om varje detalj i denna rapport visar sig vara korrekt eller inte, är den bredare trenden bokstavligen omisskännlig. Irans aura av oövervinnerlighet håller på att försvinna helt. Den faller samman och det förändrar allt.
Det andra som den här händelsen visar oss är att Gulfstaterna har ändrat sina prioriteringar. I flera år var arabvärldens främsta bekymmer offentligt centrerat kring Israel. Arabvärlden talade enbart om Israel. I dag är det största hotet som många regeringar i Gulfstaterna talar om inte Jerusalem.
Detta är en anmärkningsvärd geopolitisk förändring. Även när man läser stycken som Hesekiel trettioåtta och vet att staterna i viken en dag kommer att vara vänligt inställda till Israel, visste man inte hur det skulle gå till eftersom det verkade omöjligt. Nu förstår dessa nationer något som många västerländska nationer inte förstår. Iran försöker inte bara vinna inflytande. Om så vore fallet skulle detta vara ett enkelt problem att hantera. Iran söker regional dominans, inte bara genom sina ombud, utan genom sina vapensystem, sina missilprogram och hela sin ideologi som bygger på shiaislam. När det största hotet förändras kommer även allianserna att börja förändras och det är exakt det vi ser just nu.
Detta leder oss till den tredje punkten. Israel har blivit en strategisk partner, inte bara för USA, utan för alla de arabiska länder som omger det. En av de största förändringarna i det moderna Mellanöstern är att Israel i allt högre grad har kommit att betraktas som en oumbärlig säkerhetspartner av många sunniarabiska regeringar. Det gäller inte bara sunniter. Azerbajdzjan som är shiitiskt ser det på samma sätt.
Detta betyder absolut inte att alla politiska meningsskiljaktigheter har försvunnit. Gemensamma fiender skapar dock ofta oväntade partnerskap. Vi förväntade oss detta utifrån vad Bibeln säger. Länder som en gång höll Israel på enormt avstånd erkänner nu i tysthet Israels underrättelsekapacitet. De erkänner Israels militära skicklighet, deras teknik, deras missilförsvarssystem och deras cyberexpertis. Ett exempel på hur det har gynnat USA är att första gången ett stridsflygplan av typen F trettiofem någonsin flögs i strid, var det inte av amerikanska piloter utan av israeliska piloter. De har operativ erfarenhet som vi i många fall inte har haft förrän nyligen.
De börjar förstå något som Israel har vetat i årtionden. Iran är inte morgondagens problem utan dagens problem. Det är ett problem som är aktuellt precis just nu. Om detta inte hanteras kommer det inte att finnas någon morgondag. Detta passar direkt in i vad alla vi som studerar bibliska profetior bör förvänta oss.
Många drar förhastade slutsatser och säger att Hesekiel trettioåtta inträffar just nu. Jag vill vara mycket tydlig med att så inte är fallet, men denna utveckling förstärker det som Hesekiel beskriver. När Hesekiel listar den koalition som kommer mot Israel talar vi om Persien, som är en del av den koalitionen.
Det finns en grupp nationer som faktiskt motsätter sig attacken. Gulfstaterna, representerade av Saba och Dedan, är märkbart frånvarande i den invaderande styrkan. I stället verkar de ifrågasätta invasionen. Detta handlar om den Arabiska halvön och Persiska viken. Den distinktionen har alltid varit betydelsefull. Det vi ser i dag är en fortsatt separation mellan Iran och många av dess arabiska grannar. Det i sig är inte en uppfyllelse av profetian men det för oss definitivt i den riktning som Bibeln har beskrivit från allra första början.
Bibliska profetior kommer aldrig att vara värdefulla bara för att de låter oss förutsäga morgondagens rubriker. De är värdefulla eftersom de ger oss Guds perspektiv samtidigt som rubrikerna förändras. Vi studerar bibliska profetior och Gud vet exakt hur historien utvecklar sig. Det som verkar omöjligt i dag blir mycket tydligt i morgon.
Detta har hänt upprepade gånger genom den moderna historien i relation till Israel. Israels pånyttfödelse år nittonhundrafyrtioåtta och återföreningen av Jerusalem skedde under bokstavligen omöjliga omständigheter. Abraham-avtalen är historiska och de regionala omgrupperingar som nu sker är anmärkningsvärda. Vi har sett händelser utvecklas i riktningar som kritiker en gång helt avfärdade som omöjliga.
Den större händelsen är att Mellanösterns strategiska karta ritas om framför våra ögon. Gamla fiender blir tysta partners och allianser förändras mycket snabbt. Gamla allianser bryts helt isär och Iran blir alltmer isolerat. Gulfstaterna fattar beslut som de aldrig skulle ha övervägt för bara en generation sedan.
För dem av oss som studerar bibliska profetior bör inget av detta rubba vår tro, utan tvärtom stärka den. Gud som deklarerade slutet från början styr fortfarande historien exakt dit han sa att den skulle gå. Vi kommer att se ännu mer dramatiska förändringar under de kommande dagarna. Det är en spännande tid att utvärdera dessa frågor och vi bör se fram emot att se Guds ord falla på plats. Gud är god, han är trofast och hans ord är sant. När vi är utrustade med denna information kan vi gå framåt och kämpa den goda kampen. Gud välsigne er.
