Vänd er till Psaltaren 145 verserna 8 och 9. Jag har ett speciellt ämne denna morgon, ett speciellt ämne att meditera över. Tänk på dessa verser. Herren är nådig och full av barmhärtighet, sen till vrede och stor i nåd. Herren är god mot alla, och hans innerliga barmhärtighet vilar över alla hans verk. Prisa Gud för den han är. Herren är nådig och full av medkänsla, sen till vrede och stor i nåd. Herren är god mot alla och hans innerliga barmhärtighet vilar över alla hans verk.
Idag vill jag tala om Gud och vem han är, Guds personlighet och Guds egenskaper. Men först vill jag börja med en berättelse. Det blir en ganska lång berättelse, så ha tålamod med mig. Förra helgen tog jag med två vänner till mitt hus. Den ene hette Bobby och den andre hette Joey. Det finns ingen särskild betydelse i namnen, men jag tog med dem hem till mig. De hade faktiskt inget val. Jag dök upp och sa åt dem att sätta sig i bilen. I mitt hus är det jag som bestämmer över allt. Det är mitt ställe och mina regler.
Bredvid mitt hus finns ett tågspår som jag har byggt. Jag hör tåget varje natt. Jag bestämde att mina vänner Bobby och Joey skulle sätta sig ner och låsa fast sig med handklovar mitt på tågspåret. De är mycket onda människor som älskar ofog, så de gjorde detta, även om jag bestämde varje del av det. Men tro inte att jag är ond eller att jag inte har kontroll över mitt hus. I fjärran hör vi tåget komma. Det kommer precis i tid, vilket jag också har bestämt.
Jag säger tydligt till dem att de befinner sig i en svår situation. Jag säger att det var en dålig idé att leka med handklovar på tågspår, trots att det var jag som bestämde att de skulle göra det. Men jag säger att jag har goda nyheter. Jag vet att ni båda är ödesbestämda att dö, men en fri gåva är tillgänglig för er båda. Jag har köpt en nyckel åt er och det är en gratis gåva. Res er upp från spåret och hämta nyckeln. Jag kommer inte att avvisa er. Den som vill bli fri ska bli fri.
Men de rör sig inte ur fläcken. Då går jag fram och låser upp Bobby. Han ligger där helt slapp, men jag lyfter upp honom och bär honom i säkerhet. Bobby säger tack, men bara för att jag fick hans läppar att röra sig. Jag tvingade fram orden. Jag säger till Bobby att han har en fantastisk tro. Jag förundras över hans tro och berättar hur mycket jag uppskattar att han säger tack. Det får mig att känna mig älskad. Jag tänker behålla Bobby i mitt hus för alltid så att jag kan tvinga honom att tacka och prisa mig för evigt.
Samtidigt är Joey kvar på spåret som den olydiga varelse han är. Tåget kommer närmare. Jag ber Joey att resa på sig. Jag säger att jag inte vill att han ska dö. Jag ber länge och väl att han ska ställa sig upp och komma i säkerhet, ungefär som en hönspappa som försöker samla sina kycklingar. Men han ville inte. Han satt kvar i sin ondska och olydnad. Eftersom han inte lyssnade på mina mjuka böner började jag ge honom order. Jag befallde honom att ändra sig och ta emot gåvan. Han skruvade på sig och var livrädd, men tåget kom som ett urverk och krossade Joey.
Det blev blod och misär överallt. Det är vad man får om man leker på spåret. Ingen kan klandra mig. Jag bestämmer allt, men skulden föll på Joey. Berättade jag att lille Joey bara var två år gammal? Ja, tåget krossade honom ordentligt. Det sorgliga är att jag faktiskt älskar barn, men den lille förtjänade att bli krossad på tågspåret. Det är slutet på min berättelse.
Vilka ord skulle du använda för att beskriva mig? Ondskefull? Galen? Sjuk? Jag säger åt honom att lämna spåret men han är fastkedjad, och det är jag som har bestämt allt. Skulle du använda ord som god, rättfärdig, helig, barmhärtig eller kärleksfull? Det skulle du inte. I den här historien illustrerar jag guden inom reformert teologi och kalvinism. Den gud som valde att Bobby skulle till himlen men att lille Joey skulle rakt till helvetet.
Detta är guden hos kända kalvinister. Enligt deras syn är den reformerta teologins gud ett monster. Det är inte Bibelns Gud. Det är ett hädiskt trossystem som gör mer skada än nytta. Det är en falsk gud och jag vill motbevisa det. Denna absurda syn på en gud som väljer ut vissa till himlen och andra till helvetet finns inte i skriften. Mycket av det går tillbaka till reformationen. Kristendomen började med Kristus och fanns långt innan kalvinismen uppstod. Många sätter dessa grundare på en piedestal, nästan som avgudar. De har sina bekännelseskrifter som de värderar lika högt som Bibeln.
Westminsterbekännelsen från 1646 är där mycket av denna syn börjar. Där står det att Gud från evighet har bestämt allt som sker genom sitt heliga råd. Det innebär att den reformerta guden är precis som jag i min berättelse, den som bestämmer att pojkarna ska vara på spåret och att de ska krossas. Enligt denna teologi skapade Gud vissa människor för att leva i synd så att de skulle brinna i helvetet för evigt, bara för att ge Gud ära. Det är så de menar att Gud ger sig själv ära,
De tror alltså att Gud skapade miljoner spädbarn, barn, tonåringar och vuxna utan fri vilja för att tillbringa evigheten i helvetet för sitt nöjes skull och sin äras skull. Tänk på det lilla barnet vi förlorade för ett tag sedan, det barnet skulle enligt dem kunna brinna i helvetet just nu för Guds ära. När man applicerar detta på personliga ögonblick i livet blir det väldigt verkligt. Vem i ditt hem har Gud valt ut för sin ära genom fördömelse? Vilket av mina fem barn? Kanske skapades hälften av dem för evigt liv och hälften för evig fördömelse. När man tänker så inser man hur absurd denna tro är. Det är inte Bibelns Gud.
Titta i Psaltaren och i Andra Petrusbrevet kapitel 3. Det finns tusentals verser som motbevisar denna absurditet. Vi har inte tid för tusen verser, så jag ska bara visa några viktiga. Andra Petrusbrevet 3 vers 9 är central för att visa Guds hjärta. Där står det att Herren inte dröjer med sitt löfte, som vissa räknar dröjsmål, utan han har tålamod med oss. Han vill inte att någon ska gå förlorad, utan att alla ska få tid att omvända sig.
Här finns så många ord som visar Guds hjärta. Det står att han har tålamod, vilket betyder att han väntar. Vad väntar han på? Själva konceptet med tålamod innebär att man ger människor en chans att tro på evangeliet. Enligt reformert teologi har Gud inget tålamod alls med lille Joey, eftersom han redan har bestämt att Joey ska gå förlorad. Men Bibeln säger att Gud inte vill att någon ska gå förlorad. Han vill att alla ska söka frälsaren Jesus Kristus.
Vad är det då som håller människor tillbaka? Det finns bara en förklaring till att Gud väntar men att vissa ändå inte når frälsning, och det kallas människans fria vilja. Den fria viljan är det som skiljer människan från djuren. Att vara skapad till Guds avbild innebär inte att vi har naglar och fötter. Gud är ande. Guds avbild är en fri vilja och en evig själ. Våra husdjur har inte denna fria vilja eller oändliga själ, men det har vi.
Det är därför evangelisation för en bibeltroende är så enkel. Vi går ut i världen och försöker övertyga människor att tro. Vi använder Guds ord för att bygga tro, för tron kommer av hörandet. Kalvinisterna säger att allt är förutbestämt, även tron. De förvränger Efesierbrevet 2 vers 8 och 9 där det står att vi är frälsta av nåd genom tro, och att det är en Guds gåva. De kopplar ordet gåva enbart till tron, men gåvan är frälsningen genom Jesus Kristus, tillgänglig för alla människor.
Apostlagärningarna 7 vers 51 säger att människor alltid gör motstånd mot den helige Ande. Kalvinisterna har sitt system som de kallar Tulip, där en av punkterna är oemotståndlig nåd. Men Bibeln säger att människor faktiskt gör motstånd. Den helige Ande arbetar på deras hjärtan, men i sin fria vilja säger de nej. De väljer synden framför frälsaren. Det valet vilar på oss, inte på en tyrannisk Gud. Gud straffar inte människor för något han själv har förutbestämt, utan han straffar dem för att de själva väljer att inte komma till ljuset.
Gud vill inte att någon ska gå förlorad. Om han hade bestämt allt, skulle ingen gå förlorad. Men vår fria vilja står i vägen för Guds vilja. I Apostlagärningarna 17 vers 30 står det att Gud nu befaller alla människor överallt att omvända sig. Om Gud befaller alla att omvända sig, men samtidigt har gjort det omöjligt för dem att göra det, så vore han ett monster. Det är som min berättelse om tågspåret.
Jag pratade med ett par på en marknad en gång. Frun trodde starkt på reformert teologi medan maken viskade till mig att han tyckte det lät galet. Jag använde liknelsen om att binda fast maken vid ett träd och sedan erbjuda honom ett glas vatten som han inte kan nå. Maken höll med om att det inte var logiskt. Det är den sortens gud de har skapat, men det är inte Bibelns Gud.
Se på Romarbrevet 5 vers 18. Där står det att liksom en endas överträdelse ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet lett till ett frikännande som ger liv åt alla människor. Döden är universell, alla ska dö. Men gåvan är också universell, alla har möjligheten att ta emot frälsningen.
När man pratar med dessa människor försöker de ofta sätta en etikett på en. De säger att om man inte är kalvinist, så är man arminian. Men arminianismen är också problematisk eftersom den blandar in gärningar och menar att man kan förlora sin frälsning. De fokuserar för mycket på människans förmåga att hålla fast vid frälsningen. Vi vet att Jesu blod betalade allt. När man väl är frälst, är man beseglad. Det är ett logiskt felsteg att påstå att man måste vara antingen det ena eller det andra.
Ett annat logiskt felsteg de gör är att påstå att idén om en fri vilja undergräver Guds suveränitet. De menar att om människan har ett val, så är Gud inte längre suverän. Det finns många sätt att se på det argumentet, men vi kan börja med att konstatera att ordet suveränitet inte ens finns i Bibeln. Trots det använder en reformert person ordet i var och varannan mening. Men låt oss titta på ordet. En suverän är en kung eller en herre som styr ett land och stiftar lagar. Men finns det någon kung i historien som har dikterat varenda liten handling hos sina undersåtar? Skulle en kung inte vara suverän förrän han bestämmer allt du säger, vart du går och vad du tänker? De har tagit suveränitetsbegreppet till en absurd nivå.
Det är ett tankefel att påstå att man förnekar Guds suveränitet bara för att man förkastar den reformerta teologin. Guds suveränitet visas inte genom att han väljer ut individer som Bobby eller Joey till himlen eller helvetet. Gud är suverän genom att han har bestämt spelreglerna för sin skapelse. Han har valt att de som tror ska komma till himlen och de som inte tror ska till helvetet. Detta är vad man kan kalla ett kollektivt urval. Orden utvald och förutbestämd finns i Bibeln, men de måste förstås på ett bibliskt sätt.
Titta i Efesierbrevet kapitel 1. Vi ska läsa Bibeln som en helhet. De reformerta tenderar att klamra sig fast vid Romarbrevet 9, precis som arminianerna klamrar sig fast vid Jakobsbrevet 2. Men om du läser hela Bibeln och förstår Guds tålamod och hans gåva till alla, då läser du dessa kapitel rätt. I Efesierbrevet 1 vers 4 står det att han har utvalt oss i honom före världens skapelse. Betyder det att han valde Bobby till himlen och Joey till helvetet? Nej, frasen lyder att han har valt oss i honom. Det är ett villkorligt urval. Gud valde dem som är i Kristus.
Låt mig förklara det med bussanalogin. Tänk dig två bussar. En buss är förutbestämd att gå till Spokane och den andra bussen är förutbestämd att gå till San Francisco. Destinationerna är fastställda av bussbolaget, som i detta fall är suveränt. Men du som passagerare har ett val. Du kan välja vilken buss du vill kliva på. Gud är suverän och har bestämt att de som är i Kristus går till himlen, medan de som förkastar Kristus går till helvetet. Människan väljer i sin fria vilja att komma till ljuset och låta tron växa genom Guds ord. Det är det enda sättet att få hela skriften att gå ihop. Gud är suverän över det system han har skapat, men han har också skapat människan med en fri vilja att välja livet.
Tänk på de tolv spejarna i Gamla testamentet. Två av dem hade tro, vilket är det enda sättet att behaga Gud. De andra saknade tro och förkastade det utlovade landet. Gud dömde dem baserat på deras val. Detta är nyckeln till att förstå ordet utvald. Gud sände sin son för att utgjuta sitt blod för alla och erbjuda en fri gåva till alla. Han gjorde det enkelt genom sin kärlek och barmhärtighet. Om du tar emot gåvan kommer du till himlen, om du förkastar den gör du det inte. Den reformerta synen är absurd, som om Gud skulle erbjuda en gåva till alla men bara låta vissa ta emot den. Det är som när israeliterna i öknen blev bitna av ormar och Gud satte upp kopparormen. Alla som tittade på den fick leva. Men tänk om vissa var förutbestämda att inte kunna lyfta blicken? Det vore inte logiskt, och det är den bilden Jesus använder när han talar med Nikodemus. Att se med tro på frälsaren är inte en gärning, det är att ta emot en gåva.
I Johannesevangeliet 1 vers 12 står det att åt alla dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn. De reformerta använder ofta denna vers, men de menar att människan inte gör något val alls. Men Bibeln säger ord för ord att de som tog emot honom fick makten att bli Guds barn. Det första steget är att ta emot Kristus, sedan gör Gud arbetet med att adoptera oss in i sin familj. Kalvinister argumenterar ofta med att vi är döda i våra synder och liknar oss vid Lasarus som inte kunde röra sig förrän Gud väckte honom. Men de blandar ihop fysisk död med andlig död. Andlig död innebär att hjärtat är dött i synd, men Guds ord har makt att göra det levande. Tron kommer av hörandet av Guds ord.
Den reformerta teologin undergräver Gud och Kristi försoning som är tillgänglig för alla. De undergräver också kraften i Guds ord genom att påstå att ordet inte kan väcka ett hjärta som inte är förutbestämt. Det är fel. Det finns hundratals fler verser, men detta är en översikt som visar hur orimligt det är. Låt oss be. Himmelske Fader, tack för möjligheten att stå upp för sanningen mot denna lögn. Denna teologi tar över mångas sinnen och kyrkor, men den är en förolämpning mot din natur. Hjälp oss att stå starka mot detta. I Jesu namn, amen.
/ Janne
