Jesus Kristus i Skrifterna Del 11
Svenskt Tal/Text
Kristus i profeterna
”Jesu vittnesbörd är profetians ande.” – Uppenbarelseboken nittonde kapitlet, tionde versen.
Innan vi går igenom de profetiska böckerna en efter en kan det vara bra att först ta en allmän översikt över profetian som helhet.
Definition av profetia. Bibeln själv ger oss en auktoritativ definition av vad en profet är och vilken funktion han har. ”Herren sade till Mose: Se, jag har gjort dig till en gud åt farao, och Aron, din bror, skall vara din profet. Och du skall lägga ord i hans mun.” Andra Moseboken sjunde kapitlet, första versen och fjärde kapitlet, femtonde versen.
Ingen utsaga kunde vara klarare än denna. Genom gudomlig utnämning skulle Mose vara i Guds ställe gentemot farao, och Aron skulle vara Moses profet, ta emot budskapet från honom och framföra det till kungen.
Profetians betydelse. Eftersom profetian intar en så viktig plats och utgör en så stor del av Guds uppenbarade vilja – omkring en tredjedel av hela Bibeln – är det viktigt att vi ger den vår allvarliga uppmärksamhet och med den Helige Andes hjälp söker förstå dess mening. ”Den hebreiska profetian kommer av de flesta att erkännas som ett fullständigt unikt fenomen i religionernas historia.” Doktor Orr.
Profetian är Guds uppenbarelse av sina planer för sina barn. Den gavs inte bara för en tillfällig användning, utan för alla tider och för alla människor. Paulus säger om den: ”Ty allt vad som förr har skrivits, det har skrivits till vår undervisning, för att vi genom tålamod och genom trösten i Skrifterna skall ha hopp.” Romarbrevet femtonde kapitlet, fjärde versen.
Profetian kan endast komma från Gud, för Han ensam känner slutet från begynnelsen. Kristus sade till sina lärjungar: ”Jag har kallat er vänner, för allt det som jag har hört av min Fader har jag låtit er veta.” Johannesevangeliet femtonde kapitlet, femtonde versen.
Abraham kallades ”Guds vän”, och när Gud skulle fördärva Sodom sade Han: ”Skall jag väl dölja för Abraham vad jag ämnar göra?” Första Moseboken artonde kapitlet, sjuttonde versen.
Abraham vad jag ämnar göra?”
När vi studerar de profetiska böckerna bör vi inse att Gud böjer sig ned för att uppenbara sina planer för oss. ”Sannerligen, Herren Herren gör ingenting utan att han har uppenbarat sitt hemliga råd för sina tjänare profeterna.” Amos tredje kapitlet, sjunde versen.
Det finns tre element i profeternas budskap, säger doktor Campbell Morgan.
Profeterna bar ett budskap till sin egen tid. Deras utgångspunkt var alltid Guds suveränitet. Vare sig de talade med åskans röst eller med kärlekens ömhet, talade de alltid i Guds namn och med hans myndighet. Deras protest mot sådant som stred mot Guds vilja var utan kompromiss och fullständigt fruktlös för följderna. Deras enda mål var Jehovas ära. Israels misslyckande att förhärliga Gud inför omgivande folk fyllde dem med sorg. Och genom allt detta framgår deras övertygelse klart: till sist skall Gud vara segerrik och hans plan skall fullbordas.
Profeterna förutsade framtida händelser. En mycket stor del av profeternas budskap var förutsägande. Profetians huvudlinjer är följande: Guds utvalda folks misslyckande och Guds dom över dem, Guds dom över omgivande folk, Messias ankomst och hans förkastelse, hans ankomst i härlighet och det utvalda folkets återställelse, och slutligen det faktum att Messias rike till sist måste upprättas över hela jorden.
”Förutsägelseelementet i Skriften har på senare tid underskattats, under den skenbara förevändningen att det moraliska och andliga, det etiska elementet i profeterna är det viktigaste. Detta är en sammanblandning av begrepp. All förutsägelse i Skriften är etisk, eller snarare andlig, eftersom den syftar på Guds rike och dess centrum – Kristus. Men det andliga elementet är intimt förbundet med fakta, med Guds fortsatta uppenbarelser och gåvor till sitt folk.”
De profetiska böckerna innehåller ett levande budskap till vår egen tid. De eviga principerna om rätt och orätt gäller lika mycket för vår tid som för profeternas tid. Syndens bestraffning och uppmaningen till Guds ära och härlighet är fulla av undervisning för idag. Profeterna fördömde främst avguderi, skulden och dårskapen i att tillbe stockar och stenar, ting som människan själv tillverkat, och alla de moraliska onda som hörde samman med det. Än idag lever avguderiet kvar i hundratals miljoner människor inom kristenheten, i tillbedjan av bilder och tavlor – och därtill kommer den Gud vanärande tillbedjan av oblatbrödet i mässan som vore det Gud själv!
Profetian hade sitt ursprung i människans behov. Människans fall framkallade det första löftet om den store Befriaren i form av kvinnans säd. Israels träldom ledde till Moses kallelse. Samuel blev uppväckt vid den tid då Israel förkastade Gud som sin härlige Konung. Avguderiet hos Israels kungar framkallade profetiorna från Elia och Elisha. Det var när Israel avföll från Gud genom avguderi som den stora skaran av profeter framträdde, uttalade sina högtidliga varningar och framförde sina lidelsefulla vädjanden.
Petrus talar om ”det fasta profetiska ordet” och jämför det med ”en lampa som lyser på en mörk plats”. Andra Petrusbrevet första kapitlet, nittonde versen. Och ofta lyste det som starkast när mörkret var som djupast.
Profetian skiljd från spådom. Profetian är fullständigt skild från spådomskonst och divination. Enligt Skriften springer den inte fram ur någon kraft i det mänskliga sinnet eller anden. Dess ursprung spåras alltid till den Helige Andes övernaturliga verkande på profetens ande: ”Såsom han talade genom sina heliga profeters mun, vilka hava varit allt ifrån världens begynnelse.” Lukasevangeliet första kapitlet, sjuttionde versen.
Profeterna förnekar varje delaktighet i tillkomsten av sina budskap. Till och med de ord som budskapet framförs med tillskriver de Gud. De inleder alltid sina budskap med sådana uttryck som: ”Så säger Herren”, ”Herrens ord kom till mig” och så vidare. Aposteln Petrus språk är avgörande i frågan: ”Och vi hava det fasta profetiska ordet, och I gören väl om I akten på det såsom på en lampa som lyser på en mörk plats, till dess dagen gryr och morgonstjärnan uppgår i edra hjärtan. Och detta skolen I framför allt veta, att ingen profetia i Skriften kommer till genom egen utläggning. Ty ingen profetia har någonsin kommit till genom mänsklig vilja, utan drivna av den Helige Ande talade heliga människor Guds ord.” Andra Petrusbrevet första kapitlet, tjugoförsta versen.
Gud sade till Jeremia: ”Se, jag har lagt mina ord i din mun.” Jeremia första kapitlet, nionde versen. Och till Hesekiel: ”Du skall tala mitt ord till dem.” Hesekiel andra kapitlet, sjunde versen.
Spåmannen och den falske profeten talade ur sitt eget hjärta. Jeremia fjortonde kapitlet, fjortonde versen och tjugotredje kapitlet, sextonde versen. Divination å sin sida påstår sig kunna ge förutsägelser om alla slags ämnen och ting utan någon som helst anknytning till Guds regering eller hans nådesplaner. Den känner ingenting till Kristus och bryr sig inte om honom. ”Den har ingen moralisk rot och tjänar inget vidare moraliskt syfte, utan är resultatet av en ren nyfiken petning i framtiden.” Doktor Orr.
Profetian däremot införs aldrig som ett blott och bart under eller för sin egen skull, utan alltid i samband med en direkt anknytning till Guds rike. Den förkunnar ingenting annat än det som på något sätt hänger samman med hans frälsningsplan. Målet och centrum för all profetia är Herren Jesus Kristus och hans frälsning. ”Om vilken frälsning profeterna hava efterspanat och forskat, de som hava profeterat om den nåd som skulle komma eder till del, och hava utransakat vilken eller hurudan tid Kristi Ande, som var i dem, syftade på, när han i förväg vittnade om Kristi lidanden och om härligheten därefter. Åt dem blev det uppenbarat att icke åt sig själva, utan åt eder, skulle de förvalta det som nu har blivit förkunnat för eder genom dem som hava predikat evangelium för eder i den Helige Ande, som är utsend från himmelen – det som ock änglarna åstunda att skåda in i.” Första Petrusbrevet första kapitlet, tionde till trettonde versen, och Apostlagärningarna tjugosjätte kapitlet, tjugoandra och tjugotredje versen.
Profetians perspektiv. När profeten förutser framtida händelser liknar han en resande som betraktar en bergskedja på avstånd. Bergskedjans perspektiv är starkt förkortat, den ser ut som en enda rad av kullar. Men ju närmare han kommer, desto tydligare ser han kedja bakom kedja. Toppar som från avstånd verkade ligga på samma avstånd från honom ligger i själva verket flera mil bakom varandra. Så är det med profetian. Profeten ser framtiden i perspektiv. Han kan inte ange de oerhörda tidsavstånden som skiljer den ena händelsen från den andra. Kristi första ankomst i förnedring och hans andra ankomst i härlighet ses ofta som om de vore en enda händelse. Han inser inte de tidsåldrar som skall förflyta innan denna världens riken blir vår Herres och hans smordes riken. Det finns ingen sådan sak som tid hos honom som är Evighetens Konung, för vilken en dag är som tusen år och tusen år som en dag. I hans närvaro är det helt naturligt att profeten förlorar tidsbegreppet och ser tingen i evighetens ljus.
Profetians uttolkare. Det är uppenbart att profeterna inte alltid själva förstod budskapet. Vi ser detta av det redan citerade stället i Första Petrusbrevet första kapitlet, tionde till trettonde versen, liksom av flera andra ställen: Daniel sjunde kapitlet, tjugoåttonde versen, åttonde kapitlet, femtonde till tjugosjunde versen, tionde kapitlet, sjunde till femtonde versen, Uppenbarelseboken första kapitlet, sjuttonde versen, sjunde kapitlet, trettonde och fjortonde versen, sjuttonde kapitlet, sjätte versen. Därav följer att själva orden måste ha blivit givna åt dem. Profetian är ett oomkullrunkeligt bevis för Bibelns inspiration.
För att förstå profetian måste vi följa den tolkningsprincip som alltid tillämpas i Nya Testamentet – att Bibeln är en organisk enhet och att Kristus är dess centrum. Vi också behöver ständigt lita på den Helige Ande som har inspirerat profetian, för att han skall vara dess uttolkare åt oss. Det är ett vanligt talesätt att historien är profetians utläggare, och att vi måste vänta på dess uppfyllelse för att förstå den. Denna syn sammanblandar tolkningen med bekräftelsen. Om profetian endast kan förstås efter det att den har gått i uppfyllelse, hur kan den då vara en lampa som lyser på en mörk plats till vår vägledning? Profetian är avsedd för alla Guds folk. Men alla kan inte känna till världshistorien, därför är historien inte dess ende uttolkare.
Dessutom förebrådde vår Frälsare sina lärjungar för att de inte hade förstått från profeterna det som skulle hända honom. ”O ni oförståndiga och långsamma till hjärtat att tro allt vad profeterna hava talat! Borde icke Kristus lida detta och så ingå i sin härlighet?” Och med början från Mose och alla profeterna utlade han för dem i alla Skrifterna det som angick honom själv. Lukasevangeliet tjugofjärde kapitlet, tjugofemte till tjugosjunde versen.
På samma sätt har hans andra ankomst blivit klart förutsagd, och vi skall förtjäna samma förebråelse om vi inte vakar efter den. ”Var därför också I redo, ty i den stund då I icke veten det kommer Människosonen.” Matteusevangeliet tjugofjärde kapitlet, fyrtioandra och fyrtiofjärde versen.
Vår Herre visar också att det judiska folket borde ha känt igen honom genom studiet av sina egna profeter. ”Sägande: Om du dock hade vetat, just på denna din dag, de ting som höra till din frid! Men nu äro de fördolda för dina ögon. ... De skola icke lämna i dig sten på sten, därför att du icke kände din besökelses tid.” Lukasevangeliet nittonde kapitlet, fyrtioandra och fyrtiofjärde versen.
Som Stefanus sade: ”I hårdnackade och oomskurna till hjärta och öron, I stån alltid emot den Helige Ande, såsom edra fäder gjorde, så ock I. Vilken av profeterna hava icke edra fäder förföljt? Ja, de hava dräpt dem som i förväg förkunnade den Rättferdiges ankomst, honom som I nu haven blivit förrädare och mördare till.” Apostlagärningarna sjunde kapitlet, femtioförsta och femtioandra versen.
Paulus sade också: ”De som bo i Jerusalem och deras överstar, då de icke kände honom, ej heller profeternas röster, som läsas var sabbat, hava de uppfyllt dem genom att döma honom.” ”Se därför till, att icke kommer över eder det som är sagt i profeterna: Se, I föraktare, och förundren eder, och bliven fördärvade, ty jag gör ett verk i edra dagar, ett verk som I icke skullen tro, om någon ock förkunnade det för eder.” Apostlagärningarna trettonde kapitlet, tjugosjunde, fyrtionde och fyrtioförsta versen. Se även Andra Petrusbrevet tredje kapitlet.
Sammanträffande är en omöjlig förklaring till profetian. De som säger att överensstämmelsen mellan profetian och dess uppfyllelse beror på slumpmässigt sammanträffande har sannerligen inte studerat lagen om enkel och sammansatt sannolikhet. När en enkel förutsägelse görs, om vilken det endast finns en enda detalj, kan den vara sann eller inte; det finns därför en chans på två att den skall gå i uppfyllelse. Men om en andra detalj läggs till i förutsägelsen, träder området för sammansatt sannolikhet in. Varje förutsägelse har en halv chans att uppfyllas, de två tillsammans har endast en fjärdedels chans, det vill säga en chans på fyra att båda förutsägelserna skall verifieras. Varje ny detalj som läggs till gör sannolikhetsfraktionen mindre. De olika händelser som är förutsagda i Skrifterna, vare sig det gäller omgivande folks öde eller det judiska folkets, är givna med en precision och en detaljrikedom som minskar sannolikheten för deras uppfyllelse till ett minimum. Profetiorna som angår Kristus själv, framför allt andra, är så bestämda, och ett sådant antal tydliga detaljer är givna, att sannolikheten för uppfyllelse, bortsett från gudomlig förkunskap och som ett resultat av slumpmässigt sammanträffande, reduceras till en fraktion som är alltför liten för att siffror skall kunna uttrycka den.
Uppfylld profetia är ett av de största under som världen har sett. Och dessa uppfyllda profetior är invävda i Skrifternas text överallt.
Exempel på uppfylld profetia. Hela frälsningsverket var skisserat i det första korta löftet som Adam hörde ur Guds egen mun. ”Noa skisserade i tre inspirerade meningar de stora dragen av mänsklighetens historia.” Första Moseboken tionde kapitlet innehåller en sammanfattning av rasmänniskornas fördelning som står i full överensstämmelse med de senaste teorierna inom etnologi. ”Åt Abraham uppenbarades historien om hans båda söners, Ismaels och Isaks, efterkommande; de fyrahundratal årens betryck för hans efterkommande; välsignelsen av alla folk genom hans säd med flera. Abraham, Jakob och Mose såg alla Kristi dag och blevo glada. Jesaja och Jeremia uppenbarade inte bara de närmaste domarna och befrielserna för Israel, utan också inkarnationen och försoningen. Daniels syner ger inte bara en omfattande, utan också en ordnad och följdriktig profetisk berättelse om de ledande händelserna från hans egen tid ända till alltings slut: en miniatyr av världshistorien. Belsassars fall; Kyros’ uppstigande, hans erövringar, hans rikets storhet hans efterträdare Kambyses, Smerdis och Darius; Xerxes karaktär, makt och beteende; Alexander den stores underbara bedrifter, hans plötsliga död och delningen av hans rike; Ptolemeernas och seleukidernas regeringar; det romerska rikets karaktär och erövringar; Jerusalems förstöring genom Titus; det romerska rikets förfall och delning; påvedömets uppkomst och dess bana; dess grymma förföljelser av Guds heliga – allt detta och mycket mer är förutsagt av den högt älskade mannen. De senare profeternas ”bördor” angående Syrien, Egypten, Edom, Tyrus, Sidon, Moab, Filistea, Kedar, Elam, Babylon, Gog och Magog, förutom Juda och Efraim.
Uppfyllelse av profetian i det judiska folket. I ett tidigare kapitel (sidan 34) berörde vi de anmärkningsvärda uppfyllelserna av profetian med avseende på det judiska folket. Låt oss nu titta lite mer i detalj på de profetior som redan har gått i uppfyllelse beträffande detta folk.
Deras förkastelse av Kristus var förutsagd. ”Han är föraktad och övergiven av människor … föraktad, och vi aktade honom för intet.” Jesaja femtioförsta kapitlet, första till tredje versen. ”Den sten som byggmästarna förkastade.” Psaltaren etthundraåttonde kapitlet, tjugoandra versen. ”En som människan föraktar – som folket avskyr.” Jesaja fyrtionionde kapitlet, sjunde versen.
Deras förkastelse av Kristus skulle bli långvarig. Profeten frågar hur länge blindhetens dom skall vila över Israel. ”Ända till dess att landet blir helt öde och Herren har fört människorna långt bort.” Jesaja sjätte kapitlet, nionde till tolfte versen. Och Paulus säger oss att det är ”ända till dess att hedningarnas fullhet har kommit in.” Romarbrevet elfte kapitlet, tjugofemte versen. Juden bekräftar genom själva sitt förkastande de anspråk som han försmår.
Romarna skulle användas till att tukta Israel. ”Herren skall föra ett folk emot dig från fjärran, från jordens ände, såsom örnen flyger; ett folk vars tunga du icke förstår; ett folk av förskräckligt utseende.” Femte Mosebok tjugoåttonde kapitlet, fyrtionionde och femtionde versen. Se även Jeremia femte kapitlet, femtonde versen. Hur bokstavligt romarna uppfyllde detaljerna i denna förutsägelse! I stället för att vara ett av de omgivande folk som så ofta hade använts för att tukta Israel, kom de från fjärran. I stället för den nära likheten mellan de omgivande folkens språk och det hebreiska språket, var romarnas språk helt främmande. Den romerska örnen var deras välkända fana. De är ”ett folk av förskräckligt utseende, som icke skall akta på den gamles person, ej heller visa nåd mot den unge.” Den barmhärtighetslösa grymheten hos romarna vid Jerusalems fall går inte att beskriva med ord.
De skulle föras tillbaka till Egypten på skepp. ”Och Herren skall föra dig tillbaka till Egypten med skepp.” Femte Mosebok tjugoåttonde kapitlet, sextioåttonde versen. Av dem som räddades i Jerusalem blev alla som var över sjutton år gamla sända till arbete i de egyptiska gruvorna, där fångarna hölls i arbete dag och natt utan uppehåll tills de föll ner och dog.
Israels städer skulle belägras. ”Han skall belägra dig i alla dina portar, i hela ditt land som Herren din Gud har gett dig.” Femte Mosebok tjugoåttonde kapitlet, femtiotvåa versen. Erovrandet av Israels land genom romarna var, till skillnad från tidigare krig, nästan helt och hållet ett belägringskrig.
Anfallsmetoden. ”Ända tills dina höga och befästa murar, som du litade på, ha fallit.” De starkaste murarna föll inför fasan för den romerska belägringsmaskinen.
Hungersnödens yttersta konsekvenser. ”Du skall äta dina söners och dina döttrars kött.” Femte Mosebok tjugoåttonde kapitlet, femtiotredje versen, och Jeremia nittonde kapitlet, nionde versen. Detta uppfylldes bokstavligt under belägringen av Jerusalem.
De skulle bli få till antalet. ”Ni skall bli få till antalet … och ni skall ryckas bort från landet.” Femte Mosebok tjugoåttonde kapitlet, sextioandra och sextiotredje versen. ”Hela landet skall bli öde.” Jeremia fjärde kapitlet, tjugosjunde versen. Många hundratusentals dödades under kriget, förutom dem som omkom genom hungersnöd, sjukdom och brand, och förutom de mångtaliga som fördes bort som fångar.
Deras universella förskingring. ”Och Herren skall skingra dig bland alla folk, från jordens ena ände till den andra.” Femte Mosebok tjugoåttonde kapitlet, sextiofjärde versen, och Hosea nionde kapitlet, sjuttonde versen. Juden finns idag i varje land från norr till söder, från öst till väst.
De skulle bevaras som ett folk. ”Och dock, när de befinner sig i sina fienders land, skall jag icke förgöra dem helt och hållet.” Tredje Mosebok tjugosjätte kapitlet, fyrtiofjärde versen, Jeremia trettionde kapitlet, elfte versen, och fyrtiosjätte kapitlet, tjugoåttonde versen. ”Massakrerade i tusental, men ändå uppstigande igen från sin oförgängliga stam, framträder judarna i alla tider och i alla världsdelar. Deras beständighet, deras nationella odödlighet, är på en gång det mest egendomliga problemet för den politiske forskaren och för den religiöse människan ett ämne för djup och vördnadsfull beundran.”
Avskildhet. ”Folket skall bo för sig självt och icke räknas bland folken.” Fjärde Mosebok tjugotredje kapitlet, nionde versen. ”Det som kommer upp i edra tankar skall icke ske alls, när I säger: Vi vilja vara såsom folken, så att vi dyrka trä och sten.” Varken deras egen benägenhet till avguderi eller tryck och förföljelse utifrån har någonsin lyckats, sedan den babyloniska fångenskapen att få dem att överge sina fäders tro eller bli som de folk bland vilka de bodde.
De skulle inte ha någon ro. ”Och bland dessa folk skall du icke finna ro, och din fot skall icke ha någon vila. ... Ditt liv skall hänga i en tråd för dig, och du skall frukta dag och natt och icke ha någon trygghet för ditt liv.” Femte Mosebok tjugoåttonde kapitlet, sextiofemte till sextiosjunde versen, och Amos nionde kapitlet, fjärde versen. Hur bokstavligt dessa ord har uppfyllts i de fruktansvärda massakrerna på judarna ända fram till vår egen tid!
De skulle berövas central styrelse och tempel. ”Ty Israels barn skola länge förbliva utan konung och utan offer.” Hosea tredje kapitlet, fjärde versen. Dessa ord har uppfyllts trots judarnas energiska försök att upprätthålla någon form av central myndighet bland sig själva.
Nästa vers säger: ”Därefter skola Israels barn vända om och söka Herren sin Gud och David sin konung, och de skola komma med fruktan till Herren och till hans godhet i de yttersta dagarna.” Hosea tredje kapitlet, femte versen. Hur kan vi tvivla på att hans ord, som så bokstavligt har uppfyllts i domen i det förflutna, lika säkert skall uppfyllas i nåd i framtiden? Gud säger oss uttryckligen att så skall ske. ”Hör Herrens ord, I folk! Han som skingrade Israel, han skall ock samla honom och bevara honom såsom en herde gör med sin hjord.” Jeremia trettioförsta kapitlet, tionde versen.
”Ty så säger Herren Gud: Se, jag, ja jag, skall både söka upp mina får och leta efter dem. Såsom en herde letar efter sin hjord på den dag då han är mitt ibland sina får som äro förströdda, så skall jag leta efter mina får och rädda dem ur alla de platser dit de hava blivit förströdda på den mulna och mörka dagen. Och jag skall föra dem ut ifrån folken och samla dem från länderna och föra dem till deras eget land, och jag skall föda dem på Israels berg, vid bäckarna och på alla bebodda platser i landet. Och jag skall sätta en herde över dem, och han skall föda dem, min tjänare David. Han skall föda dem, och han skall vara deras herde.” Hesekiel trettiofjärde kapitlet, elfte till trettonde versen och tjugotredje versen. Se även Jeremia trettionde kapitlet, tredje versen.
Uppfyllelse av profetian bland omgivande folk – Tyrus. Hesekiel tjugosjätte kapitlet, sjunde till elfte versen. Efter att ha beskrivit den hämnd som Babels konung skulle utöva över Tyrus, fortsätter profeten: ”Och de (det vill säga ’många folk’, vers 3) skall lägga dina stenar och ditt timmer och din stoft mitt i vattnet, och du skall aldrig mer byggas upp.” Innan deras forna stad föll hade tyrierna fört bort den största delen av sina skatter till en ö som de ägde en halv mil från kusten. Inget försök gjordes att återuppbygga den gamla staden efter det att den babyloniska armén hade dragit sig tillbaka, men ruinerna stod kvar. Sedan kom Alexander, och eftersom invånarna inte ville överlämna sin stad till honom beslutade han att bygga en solid väg genom havet och inta den. Varje spår av den forna staden revs ner och lades mitt i havet, och efterfrågan på material var så stor att till och med stoftet tycks ha skrapats bort från den gamla platsen. Även om århundraden hade gått sedan ordet uttalades, uppfylldes ordet bokstavligt. Staden har aldrig blivit återuppbyggd, och platsen ligger än idag utan ens en kulle som markerar den.
Sidon. Om den närliggande staden Sidon förutsägs ett annorlunda öde. Hesekiel tjugoåttonde kapitlet, tjugonde till tjugotredje versen: ”Se, jag är emot dig, Sidon, och jag skall förhärligas i dig, och de skola veta att jag är Herren, när jag utför domar i dig. Ty jag skall sända pest in i henne och blod på hennes gator, och de sårade skola falla mitt i henne, med svärdet över henne runt omkring.” Ingen utrotning uttalas mot Sidon, utan hon skall drabbas av fruktansvärd slakt. Detta har i riklig mån uppfyllts i varje orolighet som har drabbat detta olyckliga land. Under perserna satte fyrtio tusen invånare eld på sina hem och omkom hellre än att underkasta sig. Åter och åter har blod flutit på hennes gator, ända så sent som år 1840, då platsen intogs av amiral Napier. Men Sidon finns fortfarande kvar och har nu omkring tiotusen invånare.
Om profetiorna om Tyrus och Sidon hade varit ombytta, hur fullständig hade då inte vederläggningen av Hesekiels anspråk att tala Herrens ord varit!
Uppfyllelse av profetian i Kristus. Vi har redan i ett tidigare avsnitt, ”Skriftens vittnesbörd om Kristus”, liksom i varje följande avsnitt, spårat många av de profetior som har blivit så rikt uppfyllda i vår Återlösares liv, död, uppståndelse och himmelsfärd. ”Jesu vittnesbörd är profetians ande.” ”I bokrullen är det skrivet om mig.” Det finns endast en bok, och endast en person som dessa ord pekar på. En fullständig bild av Messias som skulle komma är tecknad för oss i alla dess detaljer i Gamla Testamentets profetior. En fullständig bild av hans liv ges i Nya Testamentets historiska skildringar. Lägg dessa två porträtt över varandra och de stämmer exakt. Det kan inte ha funnits någon samverkan mellan författarna, ty de är åtskilda från varandra genom fyrahundra års tystnad. Gamla Testamentet ger ett porträtt av den mystiske Kommande, Nya Testamentet av den som verkligen hade kommit. Den hand som ritade båda dessa bilder måste ha varit gudomlig. Denna oemotståndliga slutsats är en dubbel slutsats – den leder oss till att acceptera de profetiska Skrifterna som inspirerade och att acceptera den historiske Kristus, till vilken alla dessa strålar konvergerar, som en gudomlig person. Doktor Pierson.
”När ett lås och en nyckel passar väl ihop, uppstår en stark förmodan, även om de är av enkel karaktär, att de är gjorda för varandra. Om de är komplexa till sin form, stärks denna förmodan betydligt. Men om låset är sammansatt av så underliga och egendomliga delar att det förvirrar den skickligaste mekanikers skicklighet, om det är fullständigt nytt och säreget, skiljande sig från allt som tidigare setts i världen – om ingen nyckel i universum passar in i det utom en enda, och genom just den nyckeln passar den så lätt och exakt att ett barn kan öppna det – då är vi verkligen helt säkra på att låset och nyckeln är gjorda av samma mästarhand och att de hör ihop.
Icke mindre underligt mångfaldiga, icke mindre dolda för människans visdom, icke mindre nya och säregna är de profetior som finns i Gamla Testamentet angående Jesus Kristus. Icke mindre lätt, icke mindre exakt är det sätt på vilket de passar ihop med evangeliernas historia. Vem kan då tvivla på att Gud var upphovsmannen till dessa förutsägelser, till de händelser genom vilka de uppfylldes, och till den religion med vilken de båda är oupplösligt förbundna?” J. J. Gurney.
/ Janne