Fritt Ur Hjärtat: Av Tacksamhet till Herren
Svenska
1Mos 8:1 Men Gud tänkte på Noa och på alla vilda djur och alla boskapsdjur som var med honom i arken, och han lät en vind gå fram över jorden, så att vattnet sjönk undan. 2 Djupets källor och himlens fönster stängdes och regnet från himlen upphörde. 3 Vattnet drog sig tillbaka från jorden mer och mer. Efter etthundrafemtio dagar började det avta. 4 Den sjuttonde dagen i sjunde månaden stannade arken på Araratbergen. 5 Vattnet fortsatte att minska fram till den tionde månaden. Första dagen i den månaden blev bergstopparna synliga. 6 Efter fyrtio dagar öppnade Noa luckan som han hade gjort på arken 7 och lät en korp flyga ut. Den flög fram och tillbaka, till dess vattnet hade torkat bort från jorden. 8 Sedan lät han en duva flyga ut för att få se om vattnet hade sjunkit undan från jordens yta. 9 Men duvan hittade ingen plats där hon kunde vila sin fot utan kom tillbaka till honom i arken, eftersom vatten täckte hela jorden. Då räckte Noa ut handen och tog in duvan till sig i arken. 10 Sedan väntade han ytterligare sju dagar innan han lät duvan flyga ut ur arken än en gång. 11 Mot kvällen kom hon tillbaka till honom, och se, då hade hon ett friskt olivlöv i näbben. Noa förstod då att vattnet hade sjunkit undan från jorden. 12 Men han väntade ännu sju dagar innan han lät duvan flyga ut igen. Då kom hon inte mer tillbaka till honom. 13 Det sexhundraförsta året, på första dagen i den första månaden, hade vattnet torkat bort från jorden. Då tog Noa av taket på arken och såg att jordytan hade torkat. 14 Och den tjugosjunde dagen i andra månaden var jorden alldeles torr. 15 Då talade Gud till Noa och sade: 16 “Gå ut ur arken med din hustru, dina söner och dina sonhustrur. 17 Låt alla de djur, allt levande som du har hos dig, gå med dig, både fåglar och fyrfotadjur och alla kräldjur som rör sig på marken, så att de växer till och blir fruktsamma och förökar sig på jorden.” 18 Så gick Noa ut med sina söner, sin hustru och sina sonhustrur. 19 Och alla fyrfotadjur och kräldjur, alla fåglar och alla djur som rör sig på jorden, alla efter sina slag, gick ut ur arken. 20 Noa byggde ett altare åt HERREN och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret. 21 När HERREN kände den ljuvliga doften, sade han till sig själv: “Härefter skall jag inte mer förbanna jorden för människans skull, eftersom hennes hjärtas tankar är onda ända från ungdomen. Jag skall aldrig mer döda allt levande så som jag nu har gjort. 22 Så länge jorden består, skall sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra.”
Det första Noa gjorde när han lämnade arken var att tacka Gud. Man skulle kunna tänka att han skulle börja organisera äta eller vad som helst men han började att tackade Gud.
Det är alltså vår kallelse i Jesus Kristus och det är på hebreiska namnet på Juda den stammen som alltid skulle gå först. Därifrån denna stammen skulle alltså Jesus Kristus komma Messias från Isais avhuggna stam:
Jes 11:1 Men ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam, en telning från hans rötter skall bära frukt.
Jag glömmer aldrig när Herrens Ande talade till mig när jag läste Jes 53 en morgon hörde jag Herren säga tydligt: Så kommer jag upp i era liv också!
Jes 53:1 Vem trodde vår predikan, för vem var HERRENS arm uppenbarad? 2 Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönhet eller majestät. När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande.
Jag tror att det var detta Duvan kom med som Noa släppte ut: I näbben fanns det en nyutslagen knopp som av ett löv på ett olivträd. Duvan är ofta en bild på Anden i bibeln och detta nya livet Anden hade i näbben vittnade om den smorde Messias som alltid gör någonting
Arken och Noa kan också peka fram på det ständigt pågående verket som Anden utför i vårt innersta genom Herren Jesus Kristus. Och när vi kommer ut ur den prövningen så kan Anden vittna för oss att prövningen kommer att bära God frukt. Och detta kan vi alltid tacka Herren för i våra liv. Det som såg ut som en katastrof är ingenting annat än Herrens allsmäktiga gärningar i våra liv.
Noa började alltså tacka Gud det först han gjorde och det kan vi också göra.
1Tess 5:18 och tacka Gud under alla livets förhållanden. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus.
Genom att tacka Gud vittnar vi faktiskt om vem det är som har kontrollen över alla situationer i våra liv. Inte Satan inte världen utan Guds starka hand! Att inte tacka Gud och anklaga honom när livet går fel på grund av min synd är inte bra det är faktiskt förblindande mörker.
Rom 1:21 Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan.
Efter den stora prövningen Noa gick igenom:
1/ Byggde han ett altare – Berömde sig av Golgata Kors
2/ Han tackade Gud för frälsningen!
Så vi ser här vad som gläder Gud och det måste komma igenom en upplevd kunskap igenom prövning: Du vet att Guds handlande med dig alltid är för ditt eget bästa! Medan Satans handlande mot dig är för sitt eget sämsta.
Så Gud handlar alltså med oss igenom sin nåd och sin barmhärtighet. Gud lyser upp våra hjärtan och vi förstår och gensvarar med tacksamhet. Ett gensvar av tacksamhet är alltså ingenting annat än att Guds kärlek kommer tillbaka till den som gav den. Så om kärleken kallnar i ändens tid så blir det alltså väldigt lite av tacksamhet.
2 Tim 3:1 Det skall du veta att i de sista dagarna skall det komma svåra tider. 2 Människorna kommer att älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, 3 kärlekslösa, oförsonliga, skvalleraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, 4 falska, egensinniga och högmodiga. De skall älska njutning i stället för Gud 5 och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!
/ Janne Ohlin