En översättning av en bok om Latter Rain

Infiltrationen av församlingarna FÖRORD

Svenskt tal du hittar texten - Ett måste att läsa om du skall förstå vad som sker i församlingarna men framför allt hur vi kom hit.

FÖRORD: Jag vill bara först klargöra att Elvor och Jag tror på ett ”Uppryckande” så att det inte blir något missförstånd för det är bibliskt. Men vi tror inte att vi blir uppryckta så att vi slipper ifrån allting som skall komma över jorden. Vi tror att ”uppryckandet” sker tillsammans med den sista basunen då Herren kommer för att sätta sina fötter på oljeberget i Jerusalem. Bibeln säger att Gud ger sitt folk regn i rätt tid – både höstregn och vårregn (Joel 2:23). Men den varnar också för att ett stort avfall måste komma innan Jesus återvänder (2 Tess 2:3).

År 1948 uppstod en rörelse kallad Latter Rain, som har blivit en grund för det avfall Paulus varnade för. Den har sedan dess fått stort inflytande inom pingst- och karismatiska kyrkor, och sprider sig nu även i evangelikala sammanhang genom olika ”väckelser”.

Ett avfall, eller ”falling away”, betyder att Guds folk vänder sig bort från Hans ord. En sådan rörelse började med Latter Rain-väckelsen i North Battleford, Kanada, år 1948. Jag tror att denna rörelse har lagt grunden för det avfall som Paulus varnade för innan Jesu återkomst.

Istället för att följa Nya testamentets bild av en trofast, förföljd församling som väntar på uppryckandet, började man lära ut att kyrkan ska segra över världen och införa Kristi rike här och nu. När kyrkan tidigare trodde detta, ledde det till den romersk-katolska kyrkans uppkomst och den mörka medeltiden. Nu ser vi liknande utveckling igen – men i kortare form. Det kommer att leda till en global, enad kyrka som Bibeln kallar ”den stora skökan”, som under en kort tid kommer att triumfera under Antikrist – ”berusad av blodet från de heliga och Jesu vittnen.”

År 1948 började man lära att väckelsen Latter Rain var den första i en serie ”återställande rörelser” från Gud, som skulle ge tillbaka alla sanningar som Satan hade stulit från kyrkan. Man menade att de fem tjänsterna – apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare – skulle återupprättas, och att dessa nya ledare skulle föra kyrkan in i en ny tid med ”nuvarande sanningar” och ”sista stora rörelser” från Gud.

När kyrkan blivit tillräckligt mogen skulle uppryckandet ske – men inte som tidigare lärts. Istället skulle Kristus komma ”andligt” i sin församling, som en kollektiv kropp med en gemensam smörjelse. De troende skulle förhärligas, till och med bli gudomliga här på jorden. Denna armé av heliga tror att de ska segra under vedermödan och att Kristus sedan ska komma för att ta över det rike de har byggt.

Denna lära kallas Manifest Sons of God eller Sonship, och har spridit sig från den karismatiska rörelsen till evangelikala kyrkor genom Kingdom och Dominion-rörelserna. Väckelserna i Toronto, Pensacola och andra platser sprider denna villolära snabbt. Den kallas idag ofta för Joels armé.

Tusentals kristna har blivit vilseledda eftersom de inte älskade sanningen. De kanske tog emot den, men utan kärlek till den har de fallit bort. De byter ut sitt himmelska hopp mot en jordisk illusion.

Det här är en kort översikt över Latter Rain-rörelsens bakgrund. Jag vill visa hur rörelsen började, hur den först blev avvisad av Pingströrelsen (Assemblies of God) på grund av sina obalanserade och felaktiga läror, och hur den sedan återuppstod och fick nytt inflytande från mitten av 1980-talet.

Namnet Latter Rain kommer från tanken att Gud först utgöt sin Ande på pingstdagen – den ”första regnskuren” – för att starta kyrkan. Den ”sena regnskuren”, menade man, kom i väckelsen 1948 för att förbereda kyrkan för den sista stora skörden innan tidens slut. I dag säger rörelsens ”apostlar” och ”profeter” att denna skörd snart ska börja, och att en världsvid väckelse kommer att föra miljontals – kanske miljarder – människor till kyrkan. Men varken Gamla eller Nya testamentet lär något sådant.

Jag kommer att försöka återge rörelsens läror och mål med deras egna ord. Jag vet att vissa kommer att anklaga mig för att vara orättvis eller för att citera dem ur sitt sammanhang. Andra kanske säger att jag saknar kärlek eller har en ”religiös ande”. Jag hade inte tänkt skriva den här boken, men efter många års studier har jag känt att Gud manar mig att göra det.

Min förhoppning är att detta ska hjälpa några att återvända till det bibliska hoppet – det saliga hoppet om uppryckandet, att få möta Herren i skyn. Som det står i 1 Thessalonikerbrevet 2:19: ”Ty vem är vårt hopp eller vår glädje eller den segerkrans som vi skall berömma oss av inför vår Herre Jesus när han kommer, om inte ni?”

Janne Ohlin - Göteborg