De saudisk-palestinska historiska och profetiska förbindelserna
Den 18 november 2025 rullade USA:s president Donald Trump ut den röda mattan vid Vita huset för att ta emot Muhammad bin Salman, kronprins och de facto ledare av Saudiarabien. De hade viktiga frågor att diskutera, som försvarsavtal, försäljning av F-35-stridsflygplan, civilt kärntekniskt samarbete mellan länderna, partnerskap inom artificiell intelligens och högst upp på listan stod Abrahamavtalen. Donald Trump vill att Saudiarabien ska ansluta sig till Abrahamavtalen för att normalisera relationerna med Israel.
Även om de lyckades komma överens om alla andra punkter på dagordningen kunde de inte enas om att Saudiarabien skulle gå med i Abrahamavtalen. Saudiarabien är nämligen bestämt på att det måste finnas en väg till en palestinsk stat innan de kan överväga att normalisera relationerna med Israel. Men varför är de så bestämda? Vad är djupet i den palestinsk-saudiska kopplingen? I dag ska vi titta på den kopplingen historiskt och profetiskt.
De starka banden mellan saudierna och palestinierna är djupt rotade i historiska förbindelser som går tillbaka ända till tiden för Ismael och Esau. Händelserna vi ser idag kommer också att få profetiska konsekvenser. Vi ska därför se på det förflutna, nuet och framtiden för de saudisk-palestinska banden.
För omkring 4000 år sedan hade Abraham en son som hette Ismael, som idag anses vara arabernas stamfader. Hagar, den egyptiska matriarken, födde Ismael. Men Abraham hade också en son som hette Isak, född av Sara, och Isak skulle bli den välsignade arvingen till det abrahamitiska förbundet.
I Första Moseboken kapitel 21 ser vi att när Isak hade blivit avvand uppstod fiendskap mellan Hagar och Sara. Vers 8 säger: ”När barnet växte och blev avvant gjorde Abraham en stor fest den dag då Isak blev avvant. Men Sara såg att den egyptiska Hagarens son, som hon hade fött åt Abraham, hånade.” Ismael hånade vid denna viktiga händelse, och Sara blev mycket bekymrad.
Nästa vers berättar: ”Därför sade Sara till Abraham: Driv ut denna tjänstekvinna och hennes son, för tjänstekvinnans son ska inte ärva tillsammans med min son Isak.” Gud sade till Abraham: ”Lyssna till Saras ord, för i Isak ska din säd kallas. Men jag ska också göra en nation av Ismael, eftersom han är din säd.” Den nationen tros vara Saudiarabien, då Ismael anses ha slagit sig ned i Mecka och följt de israelitiska stammarna.
Isak hade tvillingsöner, Jakob och Esau. Deras mor Rebecka fick en profetia i Första Moseboken 25:23: ”Två folk finns i ditt liv. Två folk ska skiljas från din kropp. Det ena folket ska vara starkare än det andra, och den äldre ska tjäna den yngre.” Den äldre var Esau. Esau var tänkt att bli den välsignade arvingen till det abrahamitiska förbundet genom Isak, men han sålde sin förstfödslorätt till Jakob. Jakob blev då den välsignade arvingen.
I Första Moseboken 27:41 ser vi att Esau kom att hata Jakob. Han sade: ”Jag hatar Jakob, därför ska jag döda min bror Jakob.” Och så fortsätter historien.
Jakob kom senare att kallas Israel. I Första Moseboken 32:28 står det: ”Ditt namn ska inte längre vara Jakob utan Israel, för du har kämpat med Gud och med människor och segrat.” Jakob blev alltså Israel, stamfader till Israels folk. Esau däremot blev Edom, enligt Första Moseboken 36:1 och 9. Esau slog sig ned i Seirs bergsbygd, vilket motsvarar södra Jordanien. I dag ser man ett etniskt samband mellan Esaus ättlingar och det palestinska folket.
Historien visar att, liksom Ismael hade fiendskap mot Isak, utvecklade Esau ett hat mot Jakob. Kopplingen mellan Ismael, som förknippas med saudierna, och Esau, som förknippas med palestinierna, förstärks ytterligare i Första Moseboken 36:1–4. Där framgår att Esau gifte sig med Ismaels dotter. Genom dessa familjeband kan man föreställa sig samtalen vid deras samlingar: om Isak, om Jakob, och om den bitterhet som växte fram och fördes vidare genom generationerna.
Detta är den historiska bakgrunden till den saudisk-palestinska kopplingen. Men låt oss se på den nutida kopplingen. Vid ett nyligt möte mellan kronprins Mohammed bin Salman och president Donald Trump diskuterades bland annat försvarsavtal, F-35-plan och Abrahamavtalen. Trump sade att han redan tagit upp frågan om Abrahamavtalen och fått en positiv respons. Kronprinsen svarade att Saudiarabien vill ha goda relationer med alla länder i regionen och gärna vill vara en del av Abrahamavtalen, men att det krävs en tydlig väg mot en tvåstatslösning innan detta kan ske.
Trump nämnde att de också talat om en enstatslösning, där israeler och palestinier skulle leva tillsammans som ett folk. Men historien visar att detta inte är realistiskt. Ändå kastade han fram idén lite lättvindigt, nästan som ett skämt, vilket understryker hur komplex och svår frågan är.
Det centrala budskapet från mötet var att Saudiarabien vill ha fred både för israeler och palestinier, men att vägen dit måste gå genom en lösning som erkänner båda folken och deras rätt till existens.
När det gäller Mellanösternkonflikten finns det inga enkla lösningar. Samtidigt pågår diskussioner bakom stängda dörrar mellan Trump och den saudiske kronprinsen, trots att Netanyahu tydligt motsätter sig en palestinsk stat. Författaren till boken Israelisstein (2008), som behandlar Psalm 83-profetian, menar att det varken blir en enstats- eller tvåstatslösning, utan snarare en ”ingen stat”-lösning där Israel militärt kommer att avsluta konflikten.
Efter mötet mellan Trump och Mohammed bin Salman kom Netanyahu med ett uttalande den 21 november 2025, rapporterat av Times of Israel. Han sade att det inte kommer att bli någon palestinsk stat, även om det skulle kosta Israel normalisering med Saudiarabien. Han kallade en palestinsk stat för ett existentiellt hot mot Israel.
Samtidigt har Netanyahu hamnat i ett dilemma eftersom han stött Trumps 20-punktsplan för Gaza, som godkändes av FN den 17 november 2025. Punkt 19 i planen talar om att när Gazas återuppbyggnad och reformer inom den Palestinska myndigheten genomförts, kan förutsättningarna finnas för en trovärdig väg mot palestinsk självbestämmanderätt och statsskapande.
Detta ligger också i linje med den globala utvecklingen. FN, under ledning av Frankrike och Saudiarabien, har nyligen samlat över 150 medlemsländer som nu erkänner Palestina som stat, däribland viktiga amerikanska allierade som Frankrike, Kanada, Australien och Storbritannien. Storbritanniens erkännande är särskilt historiskt med tanke på dess roll i Israels grundande efter andra världskriget. Frankrike driver dessutom en trestegsplan: först vapenvila och frigivning av alla gisslan, sedan etablering av två stater – Israel och Palestina. Israel har fördömt beslutet och säger att man måste kämpa mot vad man kallar falsk propaganda.
En annan oro för Netanyahu gäller försäljningen av F-35-stridsflygplan till Saudiarabien. Han fruktar att Israel ska förlora sin regionala luftöverlägsenhet. Men Washington har försäkrat att de saudiska planen inte kommer att ha samma avancerade system som Israels. Artiklar i både The Hill och Times of Israel den 20 november bekräftar att Saudiarabien får en mindre avancerad version.
Trots att Saudiarabien kräver en väg mot en palestinsk stat innan de går med i Abrahamavtalen, fortsätter Trump att säga att man är mycket nära en överenskommelse. Han betonar att om Saudiarabien ansluter sig skulle det ge avtalen en enorm förstärkning. Som han uttryckte det: det finns alltid en nation som betyder mer än alla andra – Saudiarabien. Det är inte bara ett arabland, det är det arablandet.
Saudiarabien är inte bara ett land bland andra i arabvärlden. Det är islams födelseplats och hem för Mecka och Medina, de två heligaste platserna i den muslimska världen. Varje muslim ber mot Mecka fem gånger om dagen och varje muslim som har möjlighet gör pilgrimsfärden dit minst en gång i livet. Saudiarabien har därför enorm religiös auktoritet, samtidigt som det är det rikaste arablandet, den största oljeproducenten och den självklara ledaren för den sunnimuslimska arabblocket.
Det innebär att om Saudiarabien normaliserar relationerna med Israel, kommer många andra muslimska länder att följa efter. Om Väktaren av Mecka säger att det är acceptabelt att ha relationer med den judiska staten, kan andra rättfärdiga det också.
När vi nu sett på de historiska och nutida banden mellan Saudiarabien och Palestina, riktas blicken mot framtiden och de profetiska kopplingarna. Bibeln nämner fyra ännu ouppfyllda profetior som berör Saudiarabien.
Den första finns i Jeremia 49:8: ”Fly, vänd tillbaka, bo i djupen, ni som bor i Dedan, för jag ska låta Esaus olycka komma över honom när jag straffar honom.” Detta syftar på nordvästra Saudiarabien. Här varnas folket att inte bli inblandade i Esaus olycka, alltså domen över palestinierna.
Den andra profetian finns i Hesekiel 25:12–14. Där står att Edom ska falla för svärdet. Det betyder att Dedan inte lyssnade till varningen i Jeremia. De blev ändå inblandade i Esaus olycka och många skulle dö i den militära konfrontationen.
Den tredje profetian finns i Psalm 83:4–8: ”Kom, låt oss utrota dem som folk, så att Israels namn inte mer blir ihågkommet.” Här beskrivs en konspiration där Edoms tält och ismaeliterna är med – alltså palestinierna och saudierna.
Men dessa tre profetior innebär inte slutet för Saudiarabien. De dyker upp igen i en fjärde profetia i Hesekiel 38:13, där Dedan och Tarsis nämns i samband med den stora ryska konfederationen.
Profetiorna visar att Saudiarabien varnas för att inte bli inblandat i Esaus olycka, men ändå gör det. Obadja 1:18 säger: ”Jakobs hus ska vara en eld och Josefs hus en låga, men Esaus hus ska bli som strå. De ska bränna dem och förtära dem, och ingen överlevande ska finnas kvar av Esaus hus. Herren har talat.” Detta beskriver hur Israels försvarsmakt blir verktyget för domen över palestinierna.
Hesekiel 25 bekräftar samma sak: Herren ska sträcka ut sin hand mot Edom, göra landet öde och låta många falla för svärdet. Saudiarabien, som inte lyssnade till varningen, blir indraget i den slutliga arab-israeliska konflikten och får del av domen.
Saudiarabien är islams födelseplats. Där finns Mecka och Medina, de två heligaste platserna i den muslimska världen. Varje muslim på jorden ber mot Mecka fem gånger om dagen. Varje muslim som har möjlighet gör pilgrimsfärden till Saudiarabien minst en gång i livet. Saudiarabien har därför enorm religiös auktoritet i den muslimska världen. Det är också det rikaste arablandet, den största oljeproducenten och den självklara ledaren för det sunnimuslimska arabblocket.
Verkligheten är denna: om Saudiarabien normaliserar relationerna med Israel, kommer större delen av arabvärlden att följa efter. Om Väktaren av Mecka säger att det är acceptabelt att ha relationer med den judiska staten, kan andra muslimska nationer rättfärdiga det också.
Nu när vi har sett på de historiska och nutida banden mellan Saudiarabien och Palestina, kan vi blicka framåt och se på de profetiska kopplingarna. Det finns faktiskt fyra ännu ouppfyllda profetior som berör Saudiarabien.
Den första finns i Jeremia 49:8: ”Fly, vänd tillbaka, bo i djupen, ni som bor i Dedan, för jag ska låta Esaus olycka komma över honom när jag straffar honom.” Dedan motsvarar nordvästra Saudiarabien idag. Här varnas folket att inte bli inblandade i Esaus olycka, alltså domen över palestinierna.
Den andra profetian finns i Hesekiel 25:12–14. Där står att Edom ska falla för svärdet. Det betyder att Dedan inte lyssnade till varningen i Jeremia. De blev ändå inblandade i Esaus olycka och många skulle dö i den militära konfrontationen.
Den tredje profetian finns i Psalm 83:4–8: ”Kom, låt oss utrota dem som folk, så att Israels namn inte mer blir ihågkommet.” Här beskrivs en konspiration där Edoms tält och ismaeliterna är med – alltså palestinierna och saudierna – tillsammans med andra folk som Moab, Hagariterna, Gabal, Ammon, Amalek, Filisteerna, Tyros invånare och Assyrien. Målet är att ta Guds betesmarker, det utlovade landet, i besittning.
Den fjärde profetian finns i Hesekiel 38:13. Där nämns Saba, Dedan och Tarsis köpmän med sina unga lejon, som protesterar mot den ryska konfederationen i Gog och Magog-kriget. Dedan motsvarar Saudiarabien, Saba motsvarar Jemen, och Tarsis med de unga lejonen tolkas av vissa som Storbritannien och USA.
Obadja 1:18 säger: ”Jakobs hus ska vara en eld och Josefs hus en låga, men Esaus hus ska bli som strå. De ska bränna dem och förtära dem, och ingen överlevande ska finnas kvar av Esaus hus. Herren har talat.” Detta är Esaus olycka – domen över palestinierna och deras allierade.
Sammanfattningsvis:
– Jeremia 49 varnar Saudiarabien att inte bli inblandat i Esaus olycka.
– Hesekiel 25 visar att de inte lyssnar och faller för svärdet.
– Psalm 83 beskriver deras roll i en konfederation som vill utplåna Israel.
– Hesekiel 38 visar att de senare ändå finns kvar och protesterar mot invasionen av Israel.
Studien visar att Saudiarabien är starkt knutet till Palestina både historiskt, nutida och profetiskt. Deras krav på en väg till en palestinsk stat har djupa rötter, men Bibeln visar att vägen dit kommer att bli fylld av konflikter och domar innan slutlig normalisering sker.
Janne Ohlin - Göteborg
