13. Why I Reject Papal Primacy - Keith Malcomson

Sammanfattat och översatt till svenska

Dagens budskap: Varför jag förkastar påvens överhöghet.

Om du inte hört tidigare delar: vi har gått igenom mycket historia och bibelundervisning. Nu vill jag avsluta med tre enkla, avgörande punkter. Inte tekniskt – utan rakt på sak. Vad säger Bibeln om påvens roll i kyrkan och samhället?

Slå upp Galaterbrevet kapitel 1.

Men jag förkastar detta helt. Vi har redan sett vad Uppenbarelseboken 17 och andra kapitel säger. Lyssna nu... Den verklige Antikrist kommer att träda fram bland tio kungar. För att han ska kunna uppstå måste tio världsledare gemensamt styra över det gamla romerska imperiet. Det är första kriteriet.

För det andra: Antikrist är kopplad till de sju huvuden – de sju kullarna i Rom. Hans uppgång är alltså knuten till staden Rom.

För det tredje: Han kallas “det lilla hornet”. Trump är definitivt inget litet horn – han är ett stort horn, en mäktig världsledare. Bibeln använder horn som symbol för kungar. Trump passar inte in i beskrivningen av ett litet horn som reser sig bland tio kungar och avsätter tre.

Fjärde punkten: Daniel 9:27 säger att Antikrist ska bekräfta ett förbund med många i Jerusalem under en vecka (sju år). Det handlar inte om ett vagt fredsavtal – det måste inkludera återupprättad tempelkult med blodsoffer i ett nybyggt tempel. Inget av årets fredsavtal uppfyller detta.

Femte punkten: Han ska regera i tre och ett halvt år och förfölja de heliga. Först undertecknar han ett sjuårigt avtal, men får makt under halva perioden.

Sjätte punkten – och min favorit: Daniel kapitel 11 visar varifrån Antikrist kommer. Inte Europa. Inte Amerika. Det finns inte ett enda bibelord som säger det. Men Daniel 11 ger en detaljerad profetia om ett framtida kungarike.

Kapitlet beskriver Greklands uppgång innan det blev en nation, dess första kung, och hur imperiet delas i fyra delar. Två av dessa – nord och syd om Israel – strider mot varandra under 162 år. Det är en noggrann historisk redogörelse.

Sedan kommer en kung från den norra regionen – Syrien/Assyrien – som kallas det lilla hornet. Det är Antiochos Epifanes, kung över Seleukidriket, som regerade 175–164 f.Kr. Han är en förebild för den yttersta tidens Antikrist.

Profetian visar att Antikrist kommer från området som idag är Syrien och Irak. Bibeln kallar honom “den assyriske” i de sista dagarna. Det är möjligt att dessa länder kommer att förenas igen i ett imperium.

Daniel 11:35 markerar övergången till den yttersta tiden och beskriver Antikrists uppgång – som “konungen i norr”, från det gamla Syrien/Irak Jag tror alltså inte att Trump eller någon amerikansk president är Antikrist.

Är det tillräckligt för nu? Jag kan gå djupare senare – kanske ett helt budskap. Inte för att vi vill, utan för att så många blir förvirrade och dogmatiska. Till er som tror att Trump är Antikrist: kom tillbaka när han är avsatt, död eller pensionerad. Skriv då och säg: “Vi hade fel.” Men det händer aldrig.

Nu till budskapet: Galaterbrevet 1:6–9. Varför jag förkastar påvens överhöghet. Påven och ekumeniska rörelser lär att han är kyrkans enande kraft, en fredsmäklare med högsta auktoritet. Han gör anspråk på en unik roll – som nummer ett i kyrkan.

Läs Galaterbrevet 1:6–9. Paulus säger: Om någon, även en ängel, predikar ett annat evangelium än det vi redan har fått – låt honom vara förbannad. Den som ändrar evangeliet, lägger till eller tar bort – han är under dom.

Tre enkla punkter: Varför jag förkastar påvens överhöghet:
Det strider mot Skriften.
Det strider mot Kristus.
Det strider mot kyrkan.

Detta är avgörande i en tid då unga i väst – generationen född ca 1995–2010 – börjar söka sig till katolicism och östlig ortodoxi. Det är inte gamla katoliker som återvänder – det är unga evangelikaler, pingstvänner och karismatiker som är trötta på yta, trendighet och brist på undervisning.

De längtar efter något gammalt, äkta, rotat. De vill gå in i en kyrka och känna vördnad. De vill ha Skriften, nattvarden, tradition. Men deras argument är tunna. En sa: “Jag bad till Maria och kände en stark doft i rummet.” Det är bedrägeri. Många går inte till Bibeln. De förundras över glasmålningar, vördnaden inför nattvarden – nästan som tillbedjan. De är trötta på mörka rum, blinkande ljus, hög musik. De söker något gammalt: kyrkofäderna, katolska kyrkan, kyrkomötena, Nicea. Men allt detta är bedrägeri.

Låt oss gå tillbaka till Skriften. Till Kristus. Till den tidiga kyrkan som Bibeln visar. Det är mitt svar. Jag håller i en bok skriven av en 12-åring – kung Edward VI. Han var en av Englands mest gudfruktiga kungar. Hans far, Henrik VIII, var omoralisk, arrogant och inte pånyttfödd. Han lät kristna martyrer dö för att de översatte Bibeln. Men hans son Edward var en sann bibeltroende kristen som trodde på blodets försoning.

Edward skrev som 12-åring ett dokument mot påvens överhöghet. Han jämförde Kristus med påven:

- Jesus bar törnekrona – påven bär trippelkrona.
- Jesus tvättade lärjungarnas fötter – kungar kysser påvens fötter.
- Jesus undervisade folket – påven vilar i sitt slott.
- Jesus helade – påven gläds åt blod och förföljelse.
- Jesus bar sitt kors – påven bärs på människors axlar.
- Jesus kom i ödmjukhet – påven rider i prakt.
- Jesus var ett lamm – påven är en varg.
- Jesus drev ut köpmän ur templet – påven för in dem.
- Jesus instiftade nattvarden – påven skapade mässan.
- Jesus steg upp till himlen – påven faller i fördärvet.

Edward visar att påven gör anspråk på gudomlig ära, främjar avgudadyrkan, tillåter perversion och förföljer verkliga kristna. Han citerar Matteus 24 om falska profeter och kärlekens avtagande. Han var mättad med Bibeln – och skrev bara ett verk: mot påvedömet.

Ge oss ledare som Edward igen. 12 år gammal, fylld av Anden, förkunnade han sanningen. När han dog som 16-åring utsåg han Lady Jane Grey – en annan gudfruktig ung kvinna – till tronföljare. Hon regerade i nio dagar innan hon mördades av blodiga Maria. Det finns unga som kan sätta världen i brand med Guds ord. De är inte predikanter – men de är som predikanter.Tre skäl till varför jag förkastar påvens överhöghet:
Det strider mot Skriften.
Det strider mot Kristus.
Det strider mot den sanna kyrkan.

Bibeln visar att påvens anspråk är obibliska. I evangelierna och Apostlagärningarna finns ingen katolsk kyrka, ingen påve, ingen biskop av Rom som upphöjer sig över andra. Den verkliga kyrkan ser helt annorlunda ut. Jesus lärde sina apostlar: Vill du bli störst – bli minst. Vill du bli ledare – tjäna andra. Han tvättade Judas fötter. Han satte ett barn i centrum och sa: “Om ni inte blir som barn, kommer ni inte in i Guds rike.”

Ingen apostel upphöjde sig över de andra. När de diskuterade vem som var störst, sa Jesus: “Den som vill vara först ska bli sist.” Han vände hela ledarskapstanken upp och ner. Kristi undervisning om tjänande ledarskap står i direkt motsats till påvedömet.

Hela den katolska läran om påvens överhöghet strider radikalt mot Bibeln – och Bibeln är radikalt emot den. Du kan inte vara både påve och bibeltroende. Det är omöjligt. Du skulle aldrig kunna ta den titeln, den positionen, den auktoriteten – inte om du tror på Bibeln. Vad säger Bibeln om kyrkan? I Nya testamentet läser vi om församlingarna i Efesos, Korinth, Rom, Jerusalem och många fler. Katolska kyrkan säger att Rom är den första kyrkan. Men Bibeln visar att evangeliet först kom till Jerusalem, sedan Judeen och Samarien – långt innan Rom. Att kalla Rom den första kyrkan är en lögn. Bibeln har den verkliga historien.

Det är därför jag förkastar katolicismens anspråk. Bibeln visar hur ledarskap i församlingen ska se ut. Aldrig kallas de präster. Bibeln säger att alla troende är präster och heliga. Katolska kyrkan säger att bara vissa är helgon – och att man kan be till dem. Men mirakler gör dig inte helig. En helig människa är en som är ren och avskild för Gud.

Bibeln säger att varje församling ska ha äldste – också kallade biskopar. En biskop är inte över ett område, han är en herde för en lokal flock. Han ska leda, undervisa, beskydda och disciplinera enligt Skriften. Det finns 22 kvalifikationer för äldste i Nya testamentet. Ordet “äldste” nämns 19 gånger – men aldrig ett särskilt prästämbete eller upphöjd biskop.

Påvens anspråk, titlar och historia är helt emot Bibeln. Varför ser inte katoliker detta? Varför ser inte apologeter och nya ledare detta? Katolska kyrkan har i tusen år förbjudit bibelläsning på folks eget språk. Kyrkomöten har sagt: “Du får inte läsa Bibeln själv.” Även i Limerick har katoliker som ville läsa Bibeln blivit misstänkliggjorda.

Påvens läror finns inte i Bibeln – de kommer från tradition. Påven säger att traditionen har samma auktoritet som Bibeln. Han säger att han kan lägga till saker som inte står i Bibeln. Han säger att bara han och kardinalerna kan tolka Bibeln.

Men Bibeln säger: Meditera över Guds ord dag och natt. Läs det för dina barn morgon och kväll. Lyssna på det i bilen. Låt det fylla ditt liv. Bibeln är levande, livsförvandlande. Där den predikas, blir människor förvandlade, befriade från synd, överbevisade och frälsta.

Och så kommer Vatikanen med ett gammalt manuskript – Codex Vaticanus – som de höll gömt i över 150 år. När den engelska Bibeln redan hade burit väckelse, reformation och mission, säger Vatikanen: “Här är ett dokument vi haft i arkivet. Vi använder det inte, men ni får det.” Det ligger nu i Londons bibliotek.

BBC har gjort dokumentärer om det – och säger att det är det mest korrumperade dokumentet på jorden. Men protestanterna tog emot det och började göra nya bibelöversättningar: Good News Bible, NIV, med flera. De flesta moderna biblar är förkortade – tusentals ord har tagits bort.

Folk säger: “Jag förstår inte Bibeln.” Kom igen. Jag var dyslektisk, misslyckades i skolan, kunde knappt läsa. Men jag kunde läsa denna Bibel. Den satte eld på mitt hjärta. Den förändrade mig. Du förstår inte Bibeln akademiskt – du förstår den genom Anden.

Du förstår det med hjärtat. Det får dig att brinna. Påvens överhöghet strider mot Skriften. Judas brev 1:3 säger: “Älskade, när jag med all iver ville skriva till er om vår gemensamma frälsning, fann jag det nödvändigt att uppmana er att kämpa för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga.”

Judas, Jesu halvbror, ville skriva om frälsningen – att vara född på nytt, förlåten, förvandlad. Men han insåg att det var absolut nödvändigt att uppmana de troende att kämpa för den apostoliska tron – den bibliska läran som redan är fullständig och överlämnad. Den kan inte förändras, inte växa, inte kompletteras. Den är färdig.

Ordet “kämpa” kommer från grekiskans *agonos* – där vi får ordet “gym”. Det handlar om att sträva, kämpa, brottas. Som i ett gym: om du inte är öm, svettig och utmattad, har du inte tränat. Så är det med tron – vi måste kämpa för den.

Det är inte påvens uppgift – det är vår. Skriften har överlämnats till oss. Påven har inte fått hemlig kunskap från apostlarna. Kristus sa: “Jag har inte sagt något i hemlighet.” Allt är öppet.

Judas fortsätter: “Ty vissa människor har smugit sig in – ogudaktiga – som förvränger Guds nåd till lösaktighet och förnekar vår ende Herre och Frälsare Jesus Kristus.”

De kom in obemärkt, kallade sig herdar, fäder, Kristi representanter – men började förändra läran. De lade till tradition, sa att Bibeln inte räcker, att bara de kan tolka den. Det är farligt.

Katolska kyrkan säger att Petrus var den första påven, med auktoritet över alla. Men i Galaterbrevet 2:11 ser vi att Petrus kompromissade. Han drog sig undan av rädsla för judaisterna. Även Barnabas drogs med. Vad gjorde Paulus? Han konfronterade Petrus offentligt – för han levde inte enligt evangeliet.

Paulus sa: “Jag stod emot honom ansikte mot ansikte.” Det betyder: motsatte sig, avvisade, stod emot. När någon förvränger evangeliet måste vi stå emot. Det är inte kärlekslöst – det är kärlek till sanningen. Bibeln är fylld av Kristus – inte av påvedömet. Påven har dolt och ägt Skriften, men inte gett den till folket. Bibeln är levande, frälsande, förvandlande.

Jesus sa i Lukas 24:27: “Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som stod om honom i alla Skrifterna.”

Och i vers 44: “Allt som är skrivet om mig i Mose lag, profeterna och psalmerna måste uppfyllas.”

Gamla testamentet handlar om Kristus. Det är inte bara lag – det är profetia, nåd och frälsning.

Det handlar helt om Kristus. Du kommer inte att känna den verklige Kristus om du inte går in i Leviticus, Deuteronomium, Psaltaren och Genesis. Den verklige Kristus finns bara i Bibeln. Om du inte läser Bibeln, står på Bibeln och tror på Bibeln – då är du på farlig mark. Du blir sårbar för demonisk villfarelse, falska lärare, tankar och fantasier som för dig bort.

Bibeln är fylld av Herren Jesus Kristus:
Johannes 8:56 – Abraham jublade över att få se min dag
Matteus 22:45 – David kallade mig Herre
Lukas 18:31 – Allt som är skrivet om Människosonen ska uppfyllas.
Hebreerbrevet 10:7 – “Se, jag kommer – i bokrullen står det skrivet om mig.”

I 2 Petrus 1 skriver Petrus – som katolska kyrkan felaktigt kallar den första påven – att han inte följt listigt hopdiktade myter. Han var ögonvittne till Kristi majestät. Han var med på förklaringsberget, hörde Guds röst: “Detta är min älskade son – lyssna till honom.” Han såg Jesus förvandlad i härlighet.

Men Petrus säger: “Vi har ett ännu säkrare profetiskt ord.” Något mer pålitligt än att höra Guds röst eller se Kristus i härlighet – nämligen det skrivna ordet. Det är inte myter – det är Guds ord. Det är som ett ljus i mörkret tills morgonstjärnan går upp i våra hjärtan.

Ingen profetia är av privat tolkning. Den kom inte från människors vilja – utan heliga män talade, drivna av den Helige Ande. Bibeln är inspirerad av Gud. Du kan inte lägga till eller ta bort – då är du förbannad. Du kan inte lägga till goda gärningar till evangeliet. Paulus skriver: “Ni är frälsta av nåd – utan gärningar.” Katolska kyrkan säger: “Jo, nåd och goda gärningar.” Men det är falskt. Galaterbrevet 1 säger: Om någon – även en ängel – predikar ett annat evangelium, låt honom vara förbannad. Inte ens Paulus själv får ändra det.

Därför förkastar jag påvens anspråk – för Bibeln gör det. För det andra: Det strider mot Kristus. Påven stjäl Kristi plats, Kristi titlar – men har inte Kristi karaktär. Kristus tvättade fötter – det är verkligt ledarskap. Han sa: “Mitt rike är inte av denna världen.” Om det vore det, skulle hans lärjungar kämpa med svärd.

Minns när Petrus drog svärdet och högg av örat – Kristus sa: “Lägg bort svärdet.” Han helade örat. Det är inte hans rike.

Katolska kyrkan byggde sitt arv, sin mark och själva Vatikanen genom svärdet, genom blodspillan, genom förföljelse av den verkliga kyrkan. Det är inte samma som Kristus – fridens man – som sa: “Vänd andra kinden till.” Han sa: “Om mitt rike vore av denna världen, skulle mina lärjungar kämpa med svärd.” Men hans rike är andligt, osynligt.

Påven säger att han är kyrkans huvud, dess grund, den sten som Petrus talade om. Han påstår sig ha absolut auktoritet över alla ledare, kyrkor, biskopar, präster och samfund. Han tar titlar som “reverend” – men Bibeln ger den titeln endast till Jesus. Ingen apostel, biskop eller påve kallas så. “Vördnad tillhör Herren” säger Bibeln. Jag är inte en “reverend” – jag är en tjänare under Kristus.

Jag förkastar påvens överhöghet för att den strider mot Kristus. Låt oss bevisa det från Skriften. Efesierbrevet 1:22–23: Gud har lagt allt under Kristi fötter och gjort honom till huvud över allt i kyrkan – hans kropp. Kristus är det enda huvudet för kyrkan på jorden. Han är upphöjd, han är i himlen, men han är fortfarande huvudet. Påven har ingen rätt till den positionen. Ingen människa är kyrkans huvud. Jag är inte huvudet för någon församling – jag är en medlem under huvudet.

Romarbrevet 12 och 1 Korinthierbrevet 12 visar att vi är lemmar i Kristi kropp – och vi har bara ett huvud. Det är inte i Toronto, Texas, Berlin, London eller Dublin. Det är i himlen – vid Faderns högra sida. Kolosserbrevet 1:18: Kristus är huvudet för kroppen, kyrkan – för att han ska ha företräde i allt.

Han är den högste, den främste, den enda. Huvudet är den mest upphöjda delen av kroppen – centrum för beslut, vilja, riktning. Kristus är den som styr, leder och uttrycker sig genom sin kropp – inte en påve. 1 Korinthierbrevet 12:13: Vi är alla döpta genom en Ande till en kropp – inte genom vatten, utan genom Anden när vi blev frälsta.

Du blev förenad med Kristi kropp – en verklig gemenskap av troende. Vi är inte längre jude eller grek, slav eller fri – vi är ett i Anden.

Vers 27: Ni är Kristi kropp – och lemmar var för sig.

Kolosserbrevet 2:19 ger oss en uppmaning: “Håll fast vid huvudet.” Det betyder: grip tag, släpp inte, gör Kristus till din egen. Var ivrig, var stark – håll fast vid Kristus som ditt huvud.

Varför? För att hela kroppen får näring, liv och tillväxt från honom. Inte från påven i Rom. Håller du fast vid påven som ditt huvud, leder det till bundenhet, villfarelse och fördömelse. Men håller du fast vid Kristus, får du liv, kraft, uppbyggelse och glädje.

Ett enkelt budskap: Håll fast vid huvudet – Kristus.
Efesierbrevet 4:15: “Väx upp i honom – Kristus – som är huvudet.”

Kristus är vårt enda huvud. Påven gör anspråk på att vara grunden, dörren, huvudet – men det är villfarelse. Det strider mot apostlarnas undervisning och exempel. Ingen av dem kallade sig huvud. Inte Petrus. Inte Paulus. Vad är vi kallade att predika enligt 1 Korinthierbrevet 1:18? “Ty ordet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.”

Budskapet är korset. Evangeliet är Kristus korsfäst. Vers 23 säger: “Men vi predikar Kristus som korsfäst.” Vi predikar inte Maria. Vi predikar inte förböner till helgon. Vi predikar inte att Maria är medlare. Kristus är den enda medlaren. Han är vår försoning, vår rättfärdighet, vår enda väg till Fadern. Vi ber i hans namn – genom honom till Fadern. Hur vågar man ändra Guds ord? Hur vågar påvar och furstar genom historien förvränga det? Skriften är emot dem. Kristus är emot dem. Påvedömet stjäl Kristi titlar, hans plats – och hans hjord.

Tredje och sista punkten: Jag förkastar påvens överhöghet för att den strider mot den verkliga kyrkan. Katolska kyrkan säger att deras första kyrka i Rom grundades år 325 av kejsar Konstantin. De säger att det är den första kyrkan. Bibeln säger något annat. Kristus säger något annat. Den verkliga kyrkan säger något annat.

Det fanns församlingar över hela imperiet innan Rom. Innan byggnader, titlar och maktstrukturer fanns en verklig kyrka – som sedan började förföljas av den katolska kyrkan.

Påven är emot den verkliga kyrkan. När han erövrar en kyrka, förändrar han den. Den irländska kyrkan var en verklig kyrka – Patricks kyrka var en missionskyrka. Jag har brev där påvar skriver mot den irländska kyrkan: “Ni är bara en liten kyrka vid världens ände – utan makt, utan auktoritet. Vi är auktoriteten.”

Påvedömet tog över Irland, ändrade dess form, lade till traditioner, lade till Maria. De första 300 åren bad man inte till Maria i Irland. Man gjorde inte korstecken. De tidiga irländska missionärerna sa: “Jag går inte ens in i ditt hus om du gör korstecken – det är en styggelse. Du ber till Maria – du är inte frälst.” Det var deras tro.

Jag förkastar påvens överhöghet för att den strider mot den verkliga kyrkan – och jag är en del av den. Jag är en medlem i Kristi kropp. Ordet “kyrka” – ekklēsia – används 115 gånger i Nya testamentet. Det betyder “utkallad” – kallad ut från synd, från mörker, till en samlad gemenskap.

Du är inte kyrka bara för att du sitter på Starbucks med Jimmy och Sally och dricker kaffe. Det är inte kyrka. Det är villfarelse. Bibeln definierar kyrkan: samma människor, samma plats, samma syfte – samlade kring Kristus. Om du hoppar runt mellan olika kyrkor varje vecka, fungerar du inte som en medlem i Kristi kropp. Du är en drifter – inte en fungerande kristen. En verklig kristen finner en kropp, fungerar i kroppen, håller fast vid huvudet – Jesus Kristus.

Påvens anspråk strider mot den verkliga kyrkan.

Därför förföljde de den verkliga kyrkan. “Bli katolik – annars förföljer vi dig.” Korståg, inkvisition, kyrkomöten som säger: “Du ska dö om du inte ber till Maria, accepterar mässan och erkänner påven som kyrkans huvud.” Fängelse, tortyr, Bibeln borttagen. Det är inte den verkliga kyrkan.

Den verkliga kyrkan är utanför allt detta. Den kan inte vara katolsk, inte romersk. Du kan inte vara i det och samtidigt vara en verklig medlem i Kristi kropp.

1 Korinthierbrevet 3:10 – Paulus skriver: “Enligt den nåd som Gud har gett mig, som en vis byggmästare…” Paulus – en före detta förföljare – blev genom nåd en apostel, en predikant, en lärare. Han kallar sig en vis byggmästare. Det grekiska ordet är architekton – huvudbyggare. Inte den som ritar planen, utan den som bygger enligt en given plan.

Paulus säger: “Jag har lagt grunden, och en annan bygger vidare.” Han byggde enligt en himmelsk ritning – en plan för kyrkan. Det har alltid varit så i Bibeln: Adam: Gud sövde honom för att bygga Eva – ordet “bygga” används.

Noa: Fick en exakt plan för arken – inget fick ändras.
Mose: Byggde tabernaklet enligt mönstret Gud visade.

Du bestämmer inte hur kyrkan ska se ut – det är redan bestämt. Planen finns här – i Bibeln. Av 27 böcker i Nya testamentet skrev Paulus 14. Det mesta om kyrkan kommer från honom – och det gäller alla kyrkor, i alla tider. Han skriver i 1 Kor 4:17: “Timoteus… ska påminna er om mina vägar i Kristus, så som jag lär överallt i varje kyrka.”

Timoteus var trogen – han ändrade inget. Trofasta män ändrar inte. Otrogna män improviserar: “Jag tycker…” Nej – gå efter mönstret. Du har inte rätt att tänka ut något nytt. När du leder en församling, ska du inte säga: “Jag tycker tatueringar är okej. Rave-musik är okej. Svarta väggar är okej.” Du är bedragen.

Paulus lärde samma sak överallt. Det var enhetligt. Han säger i 1 Kor 3:9: “Vi är Guds medarbetare… Guds byggnad.” Och i vers 10: “Jag har lagt grunden…”

Trodde du att Petrus var grunden? Nej. Paulus säger: “Men var och en må se till hur han bygger vidare.” Och vers 11: “Ty någon annan grund kan ingen lägga än den som är lagd – Jesus Kristus.”

Janne Ohlin - Herren varnar oss! Kompromissa aldrig med bibeln! Resultatet är uppenbart: FÖRBLINDELSE!