1 JOHANNES KAP 4 VERS 7 TILL KAP 5 V 3

Du är Herrens verk vila i det.

1Joh 4:7 Mina älskade, låt oss älska varandra, ty kärleken är av Gud, och var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. 8 Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, ty Gud är kärlek. 9 Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. 10 Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. 11 Mina älskade, om Gud älskade oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra. 12 Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älskar varandra förblir Gud i oss, och hans kärlek har nått sitt mål i oss. 13 Vi vet att vi förblir i honom och han i oss, därför att han har gett oss av sin Ande. 14 Vi har sett och vittnar om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare. 15 Den som bekänner att Jesus är Guds Son, i honom förblir Gud och han själv förblir i Gud. 16 Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den. Gud är kärlek och den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom. 17 I detta har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi är frimodiga på domens dag. Ty sådan han är, sådana är också vi i den här världen. 18 Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan. Rädslan hör ju samman med straff, och den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken. 19 Vi älskar därför att han först har älskat oss. 20 Om någon säger att han älskar Gud och hatar sin broder, så är han en lögnare. Ty den som inte älskar sin broder som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett. 21 Och detta är det bud som vi har från honom, att den som älskar Gud också skall älska sin broder. 1Joh 5:1 Var och en som tror att Jesus är Kristus, han är född av Gud, och var och en som älskar Gud som har fött, älskar också den som är född av honom. 2 När vi älskar Gud och håller hans bud, då vet vi att vi älskar Guds barn. 3 Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga.

Du har helt rätt – jag råkade lägga in asterisker tidigare. Här är en ren, förenklad version av texten utan några markeringar, bara kärnan i budskapet:

Kapitel 5:1–3

Den som tror att Jesus är Messias är född av Gud. Den som älskar Gud älskar också hans barn. Kärleken till Guds barn visar sig i att vi älskar Gud och lyder hans bud, och de är inte tunga.

Gemenskap med Gud hör ihop med kärlek till varandra. Vi älskar inte av oss själva, utan därför att Gud har fött oss på nytt och fyllt oss med sin kärlek. Därför kan den kärleken flöda vidare till andra. Eftersom syskonkärlek inte kommer naturligt måste vi ständigt påminna oss om Guds kärlek för att kunna älska vår nästa.

Gud är kärlek. Det är hans väsen. Ljuset avslöjar mörkret, och kärleken driver oss att ge utan att göra skillnad mellan människor. Gud söker oss inte för att döma, utan för att forma oss till Kristi glädje och helighet.

Guds kärlek är stark och verklig, lika mäktig som döden. Den visades när Gud gav sin Son för vår frälsning. Detta är det största beviset på hans kärlek, och vi bör svara med tacksamhet i våra liv.

Gud ger oss inte bara frälsning en gång för alla, utan liv genom Jesus varje dag. Att leva i honom är att ständigt ta emot hans kraft och nåd, som ett barn tar emot liv från sin mor. Vi kan inte själva producera kärlek till Gud. Den kommer från honom, flödar mot oss och återvänder till honom.

Att älska varandra är en befallning. Den som säger sig leva i ljuset men hatar sin bror vandrar i mörker. Kärleken är en skuld vi står i, en naturlig följd av att ha tagit emot Guds kärlek. Ingen har sett Gud, men hans kärlek blir synlig genom oss. När vi älskar visar vi världen att Gud finns och bor i oss. Om vi inte älskar stängs flödet av och kärleken dör. Men om vi vårdar den växer den till mognad och fyller oss helt.

Vår dagliga gemenskap med Gud är avgörande. Vi vet att vi lever i honom och han i oss, eftersom han har gett oss sin Ande. Den helige Ande vittnar i våra hjärtan att vi är Guds barn. Vår gemenskap med Gud bygger inte på oss själva, utan på hans närvaro i oss.

När Fadern sände Sonen hade han hela världens frälsning i sikte. Bara i gemenskap med Gud öppnas våra ögon för hans plan och vi kan förstå vad som sker i världen. Gemenskapen med Gud uttrycks i vår bekännelse, i lydnad och i kärlek till varandra. Livet med Herren är inte hårt, för hans överflödande kärlek gör våra egna ansträngningar små.

Den som lyder Guds ord får hans kärlek fullkomnad i sig. Om vi älskar varandra bor Gud i oss och hans kärlek blir fullkomlig. Och när kärleken är fullkomnad får vi frimodighet på domens dag, eftersom vi i denna värld är som Kristus. Detta är det största under: att vi kan möta domen med frid och visshet.

Guds kärlek tar bort skuldkänslor och ger oss trygghet om evigt liv. Han för oss, som inte visste vad sann kärlek var, till en plats där kärleken växer och blir fullkomlig. Vi kan älska mer imorgon än idag. Kärleken är lösningen på livets problem. När fruktan för döden tas bort får vi leva i centrum av Guds eviga kärlek.

När vi blir medvetna om Guds kärlek i oss mognar den och bär frukt. Rädsla har ofta en stark plats i människans liv, men Johannes säger: rädsla hör ihop med straff. Även som Guds barn kan vi känna fruktan, som Adam som gömde sig. Men när vi ser Guds eviga kärlek försvinner ångesten. Har vi ingen anledning att frukta Gud, har vi heller ingen anledning att frukta något annat.

Vi älskar därför att han först älskade oss. När vi inser att vi är föremål för Guds kärlek och svarar med kärlek tillbaka, försvinner rädslan. Vår kärlek till Gud är en naturlig reaktion på hans kärlek. Den är ett ständigt mirakel, oförtjänt och obegripligt stor.

Guds kärlek är verklig och praktisk. Den visar sig i handlingar, inte i känslor eller fantasier. Om vår kärlek till Gud inte syns i hur vi behandlar andra, bedrar vi oss själva. Gud vill att vi ska älska i den hårda verkligheten, bland verkliga människor.

Gud befaller oss att älska vår bror. Kärlek kan inte tvingas fram, men den lever i våra val. Att välja Gud men hata sin bror är att gå emot sig själv. Tron på Jesus som Kristus är mer än att erkänna honom – det är en insikt som bara kan ges av Gud genom ny födelse.

Om vi älskar honom som gett oss nytt liv, måste vi också se våra syskon i ljuset av deras relation till Herren. Vår kärlek till dem bygger inte på vad de är i sig själva, utan på det nya livet i Kristus som vi delar.

Orden “så vet vi” återkommer genom brevet och visar kännetecknen på livet med Gud: att känna honom, leva i honom, erfara hans kärlek och vänta på hans återkomst. Beviset på vår kärlek till Gud och människor är vår lydnad. Johannes vänder på vårt vanliga tänkesätt: vill du veta hur mycket du älskar andra, fråga dig hur mycket du älskar Gud och lyder honom. Då blir kärleken till andra inte en tung plikt, utan en självklar verklighet.

Att mäta vår kärlek till Guds barn kräver självrannsakan. Om vi älskar Gud vill vi naturligt lyda honom, men vi måste pröva oss själva och se om vår lydnad är verklig. Om vi inte gör det kan vår brist på kärlek till Gud skada vår bror.

Men kärleken till Gud är mer än lydnad. Detta är Guds kärlek – att vi lyder hans bud. Det betyder att det inte bara handlar om vår kärlek till Gud, utan om hans kärlek i oss. Det är hans kärlek som gör våra hjärtan villiga och mjuka, och som ger oss kraft att lyda.

Janne Ohlin - Göteborg